I dag är det få Uppsalabor som tycker att vi lyckats bra med integrationen av stora delar av de nya invandrade invånare som de senaste 20 åren blivit en del av Uppsala. De flesta av Uppsalas så kallade utanförskapsområden har befolkningsmässigt växt kraftigt och problemen med misslyckad integration har bara ökat. Utanförskapsproblematiken är omfattande med bland annat områden som av Polisen klassas som särskilt utsatta. Områden där språkkunskaperna i svenska är otillräckliga, arbetslösheten är stor, trångboddheten är omfattande och den socioekonomiska kraften är svag.
Som en konsekvens av landets växande utanförskapsproblem gjorde riksdagen från den första juli 2020 det möjligt för kommuner att aktivt motverka inflyttning av människor som befinner sig i asylprocessen. Lagen om eget boende, EBO, har äntligen ändrats så att det är möjligt. 32 svenska kommuner har fått möjligheten att försöka hindra inflyttning till sina utanförskapsområden och därigenom försöka minska de kraftigt växande integrationsproblemen. Förutsättningarna för att integrera invandrade invånare, från mycket annorlunda kulturer jämfört med den svenska, måste kraftigt förbättras. Många invandrare har mycket låg utbildning och stora brister i det svenska språket. Flera av de kommuner som är särskilt belastade med dessa stora utmaningar har gjort pragmatiska tolkningar av denna begränsningsmöjlighet och helt stängt sina kommuner för inflyttning av fler människor som befinner sig i asylprocessen, och under Migrationsverkets ansvar. Exempel på dessa kommuner är Göteborg, Malmö och Botkyrka.
I en artikel i UNT den 4 augusti framgår att Uppsala inte följt ovan kommuners exempel. Uppsalas minoritetsstyre har valt ut några särskilda gator i Gränby, Gottsunda, Stenhagen och Sävja dit fler asylsökande inte är välkomna. Även om idén med att försöka begränsa inflyttningen till redan hårt ansträngda bostadsområden är god kommer detta i praktiken inte fungera. I bland annat Göteborg, Malmö och Botkyrka har kommunledningarna insett detta och vill helt stoppa inflyttning av asylsökande. Uppsala kommun borde göra precis som dessa kommuner och tydligt markera att vi nu vill satsa all kraft på att lösa många av de problem vi har med ökande långtidsarbetslöshet, trångboddhet, bristande skolresultat och en allvarlig brottslighet som skapar stor otrygghet i vårt lokalsamhälle.
Förutom behovet att bättre kunna lösa redan stora integrationsproblem handlar viljan till totalt inflyttningsstopp även om att hindra fortsatt ökad kriminalitet. I Botkyrka lyfter kommunstyrelsens Socialdemokratiska ordförande, Ebba Östlin, fram att det också handlar om att stoppa kriminalitet. Det pågår en lukrativ och illegal handel av svartkontrakt enligt kommunens företrädare. Människor i asylprocessen utnyttjas av kriminella organisationer som kräver många tusenlappar för en sängplats och för att kunna betala tvingas många asylsökande till kriminella aktiviteter. Östlin lyfter fram ett exempel med en trea där 28 personer bodde i skift. För de kriminella som hyr ut innebär det stora olagliga intäkter samtidigt som det försätter människorna i oacceptabla levnadssituationer. I ljuset av detta är Uppsalas politiska minoritetsledning fel ute när de tror att mycket begränsade gaturegleringar stoppar inflödet av asylsökande, och människor som befinner sig olagligt i Sverige, till Uppsala.
Mycket stora delar av Uppsalas bostadsområden är fullt tillgängliga för att integrationsproblematiken kraftigt ska fortsätta att öka. Kommunen bör omgående följa i Göteborgs, Malmös och Botkyrkas spår. Vi måste kräva av regeringen att vi helt får fokusera på att mycket bättre än hittills inkludera alla befintliga nyinvandrade människor och göra dem till värdefulla delar av vårt lokalsamhälle. Det går, men inte om vi ständigt får allt fler asylsökande och olagliga som lever i Uppsala.