I torsdags rapporterade Patent- och marknadsdomstolen att beslaget av Aron Flams bok “Det här är en svensk tiger” hävs, vilken tidigare i somras togs i förvar av åklagarmyndigheten. Nästan enfaldigt hurrade tillropen kvickt på sociala medier, där Flam styrt debatten och blåst upp målet till en större kulturpolitisk fråga. Något som har gett upphov till stor kritik - till Flams förtjusning.
Per Svensson beskrev åtalet, likt hur Flam själv vill framställa det, som en “rätts- och kulturskandal” i DN och Mattias Svensson skrev i Aftonbladet att det var en “attack på den konstnärliga friheten” Även komikern och Flams kollega, Özz Nujen, kommenterade händelsen i SVT: “Det är en skandal och ovärdigt att åtala en komiker och författare för det som är hans jobb, nämligen att ifrågasätta och bedriva satir”.
Samma retorik som Flam framför använde hans advokat, Monique Wadsted när hon kommenterade nyheten i SvD: “Sverige är inte ett land där staten ska häkta böcker och ställa satiriker och debattörer inför rätta. Yttranden som rör samhällskritik och debatt, men också satir, tillhör yttrandefrihetens innersta kärna”.
Uttalandena skrämmer mig, det sistnämnda i synnerhet. För argumenten som framförs mot åtalet, stämmer inte överens med vad Flam står åtalad för. Detsamma gäller retoriken om vinsten. Christine Lager, som är hovrättslagman på Sveriges domstolar förklarade för SvD “att vi inte har tillräckligt underlag för att kunna dra slutsatsen att de här böckerna ska förverkas”. Det är på grund av att omslaget till Flams bok skiljer sig från den klassiska tigern, vilket menas kunna falla under parodiundantaget, som beslaget hävs och böckerna återlämnas.
Idén om att hävningen av beslutet är en upprättelse för yttrandefriheten är ett spel för gallerierna. Vinsten vilar på andra grunder. Flams kamp verkar enbart handla om att vinna politiska poänger, som egentligen inte är särskilt relevanta i sammanhanget. Debatten är förskjuten från att handla om hur Flam ev. har ändrat tigern tillräckligt mycket för att få behålla rättigheterna till omslaget till en kamp för yttrandefrihet och motstånd mot staten.
Jag finner det hela humoristiskt. Staten har inget med Flams åtal att göra, som advokat Monique Wadsted ger uttryck för. I en demokratisk stat är rättsväsendet och staten åtskilda. Det var aldrig staten som beslagtog böckerna, det var åklagarmyndigheten. Regeringen har inga beslutsbefogenheter i frågan.
Flam för en låtsatskamp och jag undrar varför. Är det enbart för att framställa sig själv som en hjälte, som kämpar för “det goda”, eller är det främst för att tjäna pengar på boken? Själv har Flam intagit en offerposition som gynnar både honom och försäljningen.
I P3:s tankesmedjan driver radioprataren, Moa Wallin, om att Flam medvetet dragit igång rättskarusellen för publicitet och ökad försäljning av sin bok, med hänvisning till att det är välkänt att Beredskapsmuséet, som äger rättigheterna till den klassiska symbolen, håller hårt i tigern. För 15 år sedan tvistade försvaret med Beredskapsmuséet om vem som får använda tigern och om man får söka patent på en bild som man inte äger upphovsrätten till. Jag skrattade först åt Wallins tes, det tror jag att de flesta gjorde; tankesmedjan är ett satirprogram. Nu håller jag håller med om att det verkar märkligt att Flam skulle vara omedveten om detta.
Genom att sno Bertil Almquists tiger, och utmåla Sverige som ett odemokratiskt land där kulturen är hotad, uppmärksammas Flams bok optimalt - offerrollen säljer. Jag hoppas inte att det är ett medvetet framgångskoncept från författarens sida. Det skulle vara djupt omoraliskt och manipulativt. De återlämnade böckerna säljs redan i Flams webbshop med beskrivningen: ”Ett fåtal ex av de exemplar som beslagtogs av polisen finns nu ute till försäljning under en begränsad tid och i mycket limiterad upplaga. Böckerna tillhör den del av tredje upplagan som beslagtogs av polisen tidigare i år – samtliga av dessa är signerade av författaren, numrerade och försedda med en stämpel som visar att de varit i beslag. Det här är ett svenskt konstverk.”
Priset har Flam chockhöjt från 350 kronor till 795 kronor. Snart kommer även den femte upplagan med det förnyade namnet “Det här är en svensk censur”. Det är så verket framställs.
Huruvida Aron Flam döms för upphovsrättsintrång i rättegången eller inte är en fråga jag givetvis inte tänker lägga mig i. Men att Aron Flam intar offerrollen på demokratins bekostnad lägger jag faktiskt mig i. Det är inte okej.