Uppsalabor i närheten av Ärna flygfält har fått erfara hur utsläpp långt tillbaka i tiden påverkar deras dricksvatten idag. Senast i december uppmärksammades en omfattande kontaminering av flera dricksvattenbrunnar i närheten av flygflottiljen, skriver Gustaf Lantz (S) med flera.
I skuggan säkerhetspolitiska spänningar och klimatkrisen växer en av vår tids stora miljöhot sig allt större. Vi vet från forskning att de giftiga och extremt långlivade PFAS-kemikalierna i vatten och livsmedel orsakar cancer och andra allvarliga sjukdomar. Uppsala är en av de platser i Sverige som är särskilt drabbade. Samtidigt kan Uppsala spela en avgörande roll i den nationella kraftsamling som behövs för att komma till rätta med problemet. Vår stad har de bästa förutsättningarna för att vara platsen för ett nationellt kompetenscentrum för PFAS-forskning.
PFAS är en samling av kemikalier som snabbt spridits i naturen och dricksvattnet. De kallas ofta för evighetskemikalier eftersom de bryts ned extremt långsamt. Kemikalierna anrikas i naturen och i våra kroppar. Vid höga koncentrationer kan kemikalierna utgöra en hälsofara, med följder som bland annat cancer, hormonstörningar, nedsatt immunförsvar, förhöjt kolesterol, nedsatt fertilitet, lägre födelsevikt och utvecklingsstörningar hos barn.
En viktig utsläppskälla i Uppsala är Ärna flygplats, där det länge övats med PFAS-haltigt brandskum. Uppsalabor i närheten av Ärna flygfält har fått erfara hur utsläpp långt tillbaka i tiden påverkar deras dricksvatten idag. Senast i december uppmärksammades en omfattande kontaminering av flera dricksvattenbrunnar i närheten av flygflottiljen. Utsläppen från Ärna drabbar också övriga i Uppsala, då vatten från de kontaminerade områdena filtreras ner i vårt grundvatten. Det kommunala vattnet renas idag till godkända nivåer, till en årlig kostnad av cirka fyra miljoner kronor.
Trots riskerna är PFAS fortfarande tillåtet och används flitigt inom industrin. Kemikalierna återfinns exempelvis i teflonpannor, smink, kläder, elektronik, bekämpningsmedel, och i livsmedelsförpackningar. Det som gör ämnena användbara är just att de inte bryts ned, de är slitstarka och brandsäkra. Samtidigt är forskningsläget om PFAS fortfarande mycket begränsat. Bara 21 av de över kända 10 000 PFAS-ämnena är föremål för reglering. Det finns också fortfarande stora kunskapsluckor om hur dessa kemikalier påverkar människor. Även metoder för rening och sanering är föremål för forskning.
De kända farorna med PFAS är tillräckliga för att en försiktighetsprincip måste tillämpas. PFAS måste därför förbjudas inom EU, något som också till exempel Kemikalieinspektionen, Svenska miljöinstitutet och Naturskyddsföreningen förespråkar.
I Sverige måste vi få till en kraftsamling över politiska och geografiska gränser. Vi behöver en nationell strategi för att tillsammans komma till rätta med PFAS. Kunskap om PFAS-hantering och hur skadorna kan minimeras måste spridas i hela landet för att åtgärderna ska vara kostnadseffektiva.
Ett nationellt kompetenscentrum inom PFAS-forskning är en förutsättning för att växla upp arbetet med dessa frågor och kunna ge hela landet det kunskapsstöd som behövs för att sätt in rätt åtgärder. Uppsala är en naturlig plats för ett sådant centrum. Här finns internationellt ledande kompetens vid Sveriges lantbruksuniversitet, ett kommunalt vattenbolag i framkant vad gäller dricksvattenrening och ett framstående universitetssjukhus. Även Livsmedelsverket och Sveriges geologiska undersökning skulle kunna vara viktiga parter.
Vi mäter inte vår natur och vår hälsa i pengar, men kostnaden för att göra rätt från början är extremt mycket lägre än att filtrera och sanera PFAS. Låt oss tillsammans ta krafttag för att hantera en av vår tids stora miljöproblem, för allas vår hälsa och för vår gemensamma miljö. Ett nationellt kunskapscentrum bör vara en viktig pusselbit i det här arbetet.