Ingen ska vara tvingad att sova på gatan

Det är dags att införa en nationell hemlöshetsstrategi, skriver Lina Nordquist och Robert Hannah.

Lina Nordquist och Robert Hannah (båda L) vill se åtgärder på riksnivå för att motverka hemlöshet.

Lina Nordquist och Robert Hannah (båda L) vill se åtgärder på riksnivå för att motverka hemlöshet.

Foto: Magnus Fröderberg

Debatt2021-02-21 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För vissa innebär vinterkylan en kamp mellan liv och död. Den hårda vintern i kombination med pandemin har drabbat Sveriges hemlösa särskilt hårt.

I Sveriges grundlag framgår det att det allmänna ska trygga varje individs rätt till bostad. Trots det saknar Sverige en nationell hemlöshetsstrategi som tar hänsyn till individers olika behov, kommuners olika förutsättningar och vinterns grymhet. Det är uppenbart att kommunerna inte själva klarar av denna fråga. Det är de enskilda som drabbas när systemet är för fyrkantigt och offentliga aktörer hänvisar till varandra. Liberalerna föreslår därför fem åtgärder inom ramen för en nationell hemlöshetsstrategi:

1. Inför ett tak över huvudet-garanti. Hemlöshet är ofta kopplat till ett pärlband av olika sociala och ekonomiska svårigheter. Tryggheten ett eget boende medför är emellertid en grundförutsättning för att kunna bryta ett självdestruktivt beteende och för att åter kunna komma tillbaka in i samhället. Vi behöver därför införa en garanti för att ingen ska behöva sova på gatan.

2. Finansiera bostäder genom nationell stiftelse. Sverige bör ta efter Finlands insatser mot hemlösheten. Genom inrättandet av en nationell stiftelse tillsammans med civilsamhället som äger och hyr ut bostäder till hemlösa. På 30 år har bostadslösheten minskat i Finland med 70 procent

3. En nationell kartläggning av hemlösheten. För att kunna bekämpa problem och följa upp insatser behövs det rätt faktaunderlag och effektiv datainsamling. I dag finns det inte ett enhetligt sätt att mäta och jämföra hemlöshet i hela Sverige. Vi föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur hemlösheten ska mätas i hela Sverige.

4. Behovsbostäder ska förmedlas till utsatta grupper efter behov.  Behovsbostäder ska sänka trösklarna till bostadsmarknaden för dem som idag har svagast ställning. Dessa innefattar de som har risk för akut hemlöshet, är våldsutsatta, har svag ekonomi, har medicinska behov eller bor extremt trångt. 

5. Insatser utan krav på drogfrihet. Tre till sex månaders drogfrihet för att få hjälp och stöd har under lång varit en vanlig metod för att bemöta människor i missbruk. För personer som är i akut behov av en bostad i vinterkylan är därför denna metod kontraproduktiv för att åtgärda deras situation. Vi måste kunna erbjuda stöd för människor att kunna ta sig ut ur sitt drogberoende samtidigt som vi kan erbjuda ett skäligt boende.

De kommunala insatserna är oerhört viktiga för att kunna erbjuda stöd med en lokal förankring. Men bevisligen behövs det även en nationell strategi som säkerställer att ingen människa faller emellan systemet. Ett fungerande sådant kompletterande exempel har varit ideella organisationer vilka har arbetat aktivt med samhällets mest utsatta under coronaepidemin med hjälp av statligt stöd.

Varje människa ska ha samma rätt och möjlighet att forma sitt eget liv. Hemlöshet och missbruk är självförvållat, men sällan självvalt. De flesta människorna som lever i en socialt utsatt situation vill inget annat än att ta sig ut ur utanförskapet. Samhället måste kunna erbjuda det stödet för att den enskilde återigen kan kunna bli fri och göra egna självständiga vägval.