Efter drygt ett och ett halvt års handläggning har Upplandsstiftelsen kommit med en rapport redovisande vikten av att upprusta den förfallna hamnen i Ängskärs samt kostnaden för detsamma. Man har tagit god tid på sig och synes enligt planerna även fortsättningsvis skynda långsamt.
Rapporten ger dock en bra dokumentation av hamnens värde såväl för sjösäkerheten som för kustens friluftsliv liksom dess kulturhistoriska värde.
Dock lyckas man inte redovisa vem som har det ekonomiska ansvaret för att stoppa förfallet. Som vanligt vill involverade instanser skjuta frågan ifrån sig. Upplandsstiftelsen som förvaltar hamnen vill finna finansiering utanför den egna organisationen. Länsstyrelsen har det yttersta ansvaret för länets riskhantering där hamnen spelar en viktig roll. Som myndighet visar de ignorans när de trollar bort sitt ansvar att säkerställa denna funktion. Något jag återkommer till nedan men först en bakgrund.
Ängskär är den enda djuphamnen på den omvittnat olycksdrabbade, ytterst steniga, grunda, öppna kuststräckan mellan Öregrund och Gävle.
Hamnen har anor från järnbruket i Lövsta och är den enda någorlunda bevarade utskeppningshamnen från den uppländska järnbruksperioden. Under ett flertal år har Argos båtklubb och Ängskär-Skatens Fiskehamnförening uppmärksammat Upplandsstiftelsen om att hamnen i Ängskär riskerar att falla samman vid storm eller hård isvinter – delar av hamnen har redan rasat! Detta hade fram till september 2015 inte lett till någon åtgärd eller engagemang från stiftelsens sida varför Argos båtklubb och Ängsskärs fiskehamnsförening då bjöd in till en diskussion om hamnens framtida öde. Inbjudna var Upplandsstiftelsen, Tierps kommun, Upplandsmuseet, länsstyrelsen, Kustbevakningen, Sjöräddningen samt Roslagens Båtförbund. Diskussionen uppmärksammades av UNT såväl före som efter mötet.
Vid diskussionen framhöll såväl Sjöräddning som Kustbevakning att hamnen genom sitt läge var av avgörande värde för såväl livräddande sjöräddningsaktioner som vid naturskyddsåtgärder i samband med allvarliga sjöolyckor (oljeutsläpp, utsläpp av farliga kemikalier med mera).
Hamnen har också stor betydelse för det rörliga frilufts- och båtlivet. Därtill kommer att Ängskärs hamn spelar en central roll i händelse av en kärnkraftsolycka i Forsmark. På grund av förfallet är dock kajens nuvarande skick så undermåligt att Kustbevakningen meddelade att de inte längre kan lägga till vid den. Därmed kan hamnen inte utnyttjas vid deras räddningsaktioner. Vid mötet beslutades därför att en arbetsgrupp snabbt skulle arbeta fram en aktionsplan för hamnens framtid. Upplandsstiftelsen lät dock senare meddela att de som "ägare" av hamnen också önskade "äga" frågan och förbehöll sig själva rätten att (i egen takt) utreda hamnens behov och kostnaden för en upprustning.
Detta arbete redovisas nu som en rapport (Slutrapport, Förstudie för Ängskärs djuphamn, Upplandsstiftelsen).
Men som nämnts ovan kommer upprustningen av hamnen att kosta pengar och så här långt är finansieringen olöst.
En reell redovisning av ansvarsfördelning saknas. Det nämns att Kustbevakning och försvarsmakt inte är villiga att ta ansvar för upprustning av hamnen. Ett ställningstagande som måste anses rimligt men hur ser ansvaret ut för Upplandsstiftelsen, berörda landsting, kommuner och länsstyrelser? Vad som sticker ut i stiftelsens redogörelse är hur lättsinnigt enheten för Samhällsskydd och beredskap vid länsstyrelsen tar sitt myndighetsuppdrag. Länsstyrelsen är ytterst ansvarig för länets krishantering vare sig denna skall hantera sjöolyckor eller ett kärnkraftshaveri. Vid inte mindre än tre tillfällen har stiftelsen varit i kontakt med ansvarig tjänsteman på länsstyrelsen men fortfarande finns ingen struktur över vilka som har det finansiella ansvaret för en upprustning av hamnen.
Om en allvarlig kärnkraftsolycka med påföljande evakuering av befolkningen på Gräsö och norra upplandskusten skärgård skulle inträffa vid nordliga vindar (vilket är en förhärskande vindriktning för den öppna kuststräckan) hänvisar länsstyrelsens tjänsteman till bilfärjorna i Öregrund, det vill säga en evakuering rakt in i den radioaktiva nedfallsplymen.
Antingen anser länsstyrelsen att Gräsöbor och nordupplänningar är ett särdeles härdigt släkte (men glömmer då sommarens alla gästande stockholmare och Uppsalabor) eller så ignorerar myndigheten frågan.
På länsstyrelsens hemsida i Beredskapsplan Forsmark (sid 14, punkt 3.6 samt sid 54, punkt 5) står att läsa att i händelse av en kärnkraftsolycka skall enheter från Kustbevakning, Polis, Brandkår och Sjöräddning beordras till Ängskär och Öregrund!
På annat ställe i beredskapsplanen framkommer vindriktningens betydelse för val av hamn. Där står: Beräkning av utrymningsbehov görs med ledning av uppgifterna om befolkningsunderlaget och rådande vind- och väderleksförhållanden i Forsmark samt bedömning av utsläppets omfattning.
Så vad händer om larmet går vid en förhärskande nordlig vind? Hamnen i Ängskär kan inte användas då kajen inte längre håller för de undsättande båtarna. Vad hjälper det då med en omfattande, klokt formulerad beredskapsplan? Ordbajs kan sådant kallas.
Länsstyrelse och andra berörda instanser, ta ert ansvar.
Mats Olsson