Krig plågar åter Europa. Det ukrainska folket utsätts för fruktansvärda våldshandlingar. Putins hemska bombningar pressar allt fler på flykt. Varje dag anländer nu tusentals flyktingar från Ukraina även till Sverige, allt fler till Uppsala. Främst är det släkt och vänner som hjälper människor att fly och att hitta en fristad. 2015 öppnade Sverige upp för flyende från kriget i Syrien. Då sköttes integrationen dåligt vilket i stor omfattning bidragit till de nu allvarliga utanförskapsproblemen, kraftigt ökad segregation och växande parallellsamhällen. Att stötta människor i nöd anser vi vara självklart men när det handlar om många människor skapas stora samhällsproblem om det återigen hanteras dåligt. Vi får inte återupprepa ett dåligt integrationsarbete. Sveriges riksdag och Uppsala kommun måste omgående aktivera rimliga undantagsregler kopplade till utbildningsinsatser, arbetsmöjligheter och tillfälliga boendelösningar.
Nu måste integrationspolitiken bli tydlig. Snabb inkludering är viktigt. Det krävs politisk flexibilitet och undantagsregler för att under kristid motverka orimliga lagkrav, oklara ansvarsroller och säkra tydliga förutsättningar om vem som betalar för vad. Att vi lyckas integrera och inkludera invandrare mycket bättre än hittills är på många sätt en ödesfråga.
Enligt ett EU-direktiv har ukrainare nu ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd i EU:s medlemsstater, som gäller de närmaste tre åren. Direktivet ser ut som det gör och Sverige måste bättre än 2015 se till att den nya kraftiga befolkningsökningen hanteras klokt. Eftersom Putin bombar sönder massor av bostäder, och annan viktig infrastruktur, kommer flertalet av flyktingarna bli kvar i Sverige under många fler år än tre. Viljan att hjälpa till är mycket stor och det känns hoppingivande. Många pensionärer, till exempel med lärarbakgrund, kan säkert lockas att engagera sig att lära ut svenska till ukrainare. För att tillräckligt lyckas växla upp integrationsarbetet måste samarbetet med civilsamhället stärkas.
De flyende är i huvudsak mammor med sina barn. Många av de vuxna är utbildade och entreprenörer. Inkludering i Sverige kräver för de flesta att man förstår samhällsinformation och kan kommunicera. Information om regelverk, kultur, och hur man till exempel söker jobb förutsätter ofta baskunskaper i svenska. Integrationen måste skyndsamt inriktas på att så många som möjligt av de vuxna ukrainarna lär sig svenska, får ett första jobb och blir oberoende av bidrag. Många av dem har redan ställt frågan – hur kan jag lära mig svenska? Vad kan jag få för jobb? Tyvärr är svaren inte tydliga och självklara; det är oacceptabelt. Massflyktsdirektivet ger inte vuxna ukrainare rätt till svenska för invandrare, SFI. De har inte heller rätt till annan utbildning inom Komvux. Möjligheterna att snabbt få arbeta möter allt för många oacceptabla hinder. För att inte återupprepa många grova misstag efter flyktingvågen 2015 krävs nu rimliga undantagsregler så att hinder tas bort.
Det är i våra kommuner som integrationsarbetet måste vara tydligt, målmedvetet och inkluderande. Vi måste hjälpa dem att snabbt kunna börja bygga upp sina liv igen. De redan i dag många långvarigt bidragsberoende får inte bli fler. Ukrainare är vana vid att tjäna sitt eget levebröd. Barn och vuxna måste omgående få hjälp med att lära sig svenska. Det är en meningsfull sysselsättning och på många andra sätt värdefullt. Inför undantagsregler som gör att alla vuxna ukrainare direkt kan börja jobba. Kommuner måste snabbt fatta beslut om att acceptera långvariga tillfälliga bygglov för till exempel barackbostäder. Låt inte klockan gå; nu gäller det att snabbt aktivera dessa lidande människor på ett sätt som både integrerar dem så fort som möjligt samt hjälper dem att genom meningsfulla aktiviteter lindra oron för deras nära och kära i Ukraina. Det är bråttom.