Jag anser att Skolinspektionens beslut att återkalla tillståndet för Imanskolan, en svensk F-6 skola med en muslimsk profil (profilen är inom skolans val, det vill säga en timme per vecka) i Uppsala, borde inspekteras av fristående skolinspektörer.
I mitt tidigare forskningsarbete i England, på muslimskt profilerade grundskolor gällande värden och värderingar, kom jag i kontakt med systemet med fristående skolinspektörer, som en granskad och missnöjd skola kan anlita för att i sin tur granska skolmyndighetens inspektion. Jag tänker att det borde vara en självklarhet även i Sverige. Hur ska annars skolhuvudmän få en rimlig möjlighet att få sin sak prövad på ett någorlunda rättssäkert sätt?
Detta gäller i högsta grad Skolinspektionens beslut att återkalla tillståndet för Imanskolan. Jag anser att Skolinspektionens beslut kännetecknas av rättslöshet och godtycke. Eftersom deras beslut inte grundar sig på en faktiskt genomförd granskning av skolans värderingar.
Undervisningen på Imanskolan, med utgångspunkt i den svenska läroplanen är godkänd! Det finns inget som pekar på att skolan och undervisningen skulle vara påverkad av islamisk extremism. Varken Skolinspektionen eller deras sammanfattning av Säkerhetspolisens yttrande, visar på att det skulle finnas några bevis som talar för det.
Beslutet att stänga skolan är tagit av Skolinspektionen utifrån en ledningsprövning av stiftelsen som driver Imanskolan och där Skolinspektionens tolkning av ett yttrande från Säkerhetspolisen står i centrum. Yttrandet är fokuserat på några personer som slutat på skolan för ett halvår sedan och som inte varit lärare eller arbetat med elevfrågor.
I Skolinspektionens sammanställning av säkerhetspolisens yttrande finns formuleringar som är svepande och signalerar osäkerhet och antaganden som att Säkerhetspolisen bedömer att barn troligtvis utsätts för radikalisering.
Medan det i underlaget till Skolinspektionens beslut påstås bestämt att Säkerhetspolisen anser att ”Imanskolan inte förmedlar en respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar” och ”att barnen på skolan utsätts för en påverkan mot en islamisk ideologi som riskerar att leda till radikalisering av eleverna.” Har verkligen säkerhetspolisen påstått detta eller har Skolinspektionen övertolkat delar av Säkerhetspolisens yttrande?
Att Skolinspektionen helt grundar sitt beslut på antaganden från ett yttrande från Säkerhetspolisen och inte som ett resultat av en egen professionell granskning av Imanskolans värderingar, är ett starkt avsteg från vad som kan förväntas av ett myndighetsbeslut för att det ska uppfattas som rättssäkert.
Jag anser att Skolinspektionen bryter mot Barnkonventionen, som är en del av svensk lag från 2020. I artikel 12 finns skrivet varje barns rätt att få komma till tals vilket motsvaras av bestämmelser i skollagen och läroplanerna. Här har Skolinspektionen, som har till uppgift att kontrollera att alla skolor i demokratisk ordning respekterar varje barns rätt att bli lyssnade på, nu själva brutit mot denna lag och princip genom att inte låta eleverna på Imanskolan komma till tals.
Imanskolan kallas allt som oftast felaktigt för muslimsk skola, islamisk skola eller religiös skola. Detta trots att vi i Sverige inte har sådana skolor och att skollagen inte tillåter religiösa skolor. Detta felaktiga sätt att benämna skolorna har blivit alltmer vedertaget och används av allmänheten och olika yrkeskategorier. Det har genom den felaktiga benämningen felaktigt kunnat tolkas som att dessa skolor skulle ha en egen läroplan och kursplan och helt igenom vara religiösa. På Imanskolan arbetar muslimer och icke muslimer. I lärargruppen arbetar tretton lärare med muslimsk bakgrund och nio lärare har en icke muslimsk bakgrund. I elevhälsoteamet arbetar fyra personer med icke muslimsk bakgrund och en med muslimsk bakgrund. Därutöver arbetar sjutton personer. Många av de med muslimsk bakgrund är inte praktiserande muslimer.
Jag har som forskare från och till kunnat följa Imanskolan genom åren (1996 -) och det är för mig ett helt orimligt av Skolinspektionen att påstå att det skulle finnas en risk att denna mix av pedagoger, muslimer och icke muslimer skulle vilja påverka barnen in i islamistisk extremism.