Vi skogsägare levererar livsviktiga värden till samhället. Våra skogar är ”koldioxiddammsugare” som binder koldioxid när de står på rot i landskapet och blir till förnybara produkter för att ersätta klimatskadlig plast, olja eller betong. Dessutom erbjuder våra skogar fantastiska möjligheter till friluftsliv och avkoppling.
Genom åren har vi skogsägare arbetat långsiktigt med ett hållbart brukande av skog och skydd av värdefulla miljöer genom frivilligt och formellt skydd. Vi stödjer ett väl motiverat skydd av skog där äganderätten respekteras och markägaren får full ersättning, men vi menar att det behövs en konstruktiv diskussion om hur mycket mark som i ett totalt perspektiv ska undantas från brukande. Det behöver också klargöras hur och av vem de avsatta områdena ska skötas för att behålla naturvärdena.
På olika nivåer i Sverige, Europa och världen pågår just nu samtal om hur vi ska hejda förlusten av biologisk mångfald. Det är en mycket viktig diskussion, men den måste ske med ett bra underlag där vi har samma definitioner av skydd och kan jämföra varandras insatser. Så är inte fallet i dag.
Resultatet blir att det framstår som att vi i Sverige skyddar väldigt litet mark – och att man i andra länder i Europa skyddar väldigt mycket. Det är en bild som bygger på helt olika definitioner av skydd. En nyligen presenterad rapport från LRF Skogsägarna pekar på att Sverige skulle ligga i topp, om vi rapporterade skydd av mark på samma sätt som andra EU-länder gör.
Skyddad natur redovisas ofta i olika kategorier som definierats av internationella naturvårdsunionen (IUCN). I den granskning som LRF Skogsägarna har gjort, framkommer att svenska myndigheter i stor utsträckning endast redovisar områden i kategorin för strikt skyddade områden. Samtidigt redovisar andra länder främst områden i övriga kategorier, exempelvis landskapsskydd som i stor utsträckning tillåter både jord- och skogsbruk. Det gör att jämförelserna mellan länder blir missvisande.
Vi kan nu presentera siffror på hur det ser ut i Sverige länsvis. Om vi räknar som de flesta andra länder gör, innebär det att 38 procent av marken i Uppsala län i olika grad har restriktioner för brukande och därmed skulle räknas som skyddade inom ramen för internationella definitioner. I denna beräkning, som gjorts av Metria på uppdrag av LRF Skogsägarna, ingår formellt skydd, inklusive impediment, vattenskyddsområden, strandskyddsområden (utanför tätorter), biosfärområden och världsarv samt riksintressen för friluftsliv och naturvård. Det gäller med andra ord både områden som i dag möjliggör skogsbruk och områden som inte gör det. De områden där skogsbruk i dag i princip inte får förekomma utgör 12 procent av marken i Uppsala län, och det är den siffran som ligger till grund för Naturvårdsverkets rapportering till EU.
Med många andra länders sätt att se på markskydd, skulle nivån för Sverige totalt vara 57 procent, medan den rapporterade nivån är 14 procent.
Vi i Mellanskog ser fram emot arbetet med den regionala skogsstrategi som Länsstyrelsen i Uppsala län ställer i utsikt. Vi vill bidra till att det blir ett forum för dialog om hur vi bäst tar tillvara den enorma markresurs som skogen utgör, samtidigt som den biologiska mångfalden värnas. Djur, växter och människor är på olika sätt beroende av att skogarna levererar sina många nyttor. Det aktiva skogsbruket är avgörande för klimatet, mångfalden och välståndet i Uppsala län.