I en demokrati är folket statens uppdragsgivare. Det är medborgarna som ska välja de personer som de vill ha som sina ombud i styrelsen av det gemensamma men också besluta om det politiska systemets uppdrag, begränsningar, organisation och spelregler i form av en grundlag. I autokratiska stater bestämmer i stället makthavarna själva sina villkor.
Medan det i exempelvis Danmark och Schweiz hålls folkomröstning när grundlag ska antas eller ändras, sköter i Sverige politikerna det på egen hand. Grundlagen är partimakthavarnas redskap och utformas efter deras intressen. Att ett grundlagsförslag ska antas en gång före och en gång efter ett riksdagsval, för att väljarna ska kunna byta ut politiker vars uppfattning i grundlagsfrågan de inte delar, är en demokratisk fiktion, eftersom grundlagsändringar i allmänhet överskuggas av otaliga andra ställningstaganden som ska vägas in i valet.
Den möjlighet som riksdagen har att anordna folkomröstning om ett grundlagsförslag har aldrig använts och innebär inte heller att medborgarna får anta, ändra eller upphäva grundlag. Medborgarnas enda chans att därigenom påverka en grundlagsfråga är om en majoritet av dem som röstar i folkomröstningen säger nej till förslaget och dessa samtidigt är fler än hälften av de röstande i det riksdagsval som hålls samtidigt. Då faller grundlagsförslaget och den nyvalda riksdagen får inte ta upp det en andra gång.
Grundlagar brukar vara svårare att ändra än andra lagar. Det har inte hindrat att politikerna i Sveriges riksdag gjort otaliga ändringar i regeringsformen sedan den infördes 1975. Det har skett utan folkets medverkan och till och med utan de flesta medborgares medvetande. En närmast total revision av regeringsformen gjordes 2010 men gick närmast spårlöst förbi både väljare och medier, trots att endast den första paragrafen lämnades orörd.
Det kan gå snabbt att ändra svensk grundlag och därmed avskaffa även grundläggande fri- och rättigheter, ja till och med hela demokratin och rättsstaten. För ändring behövs endast enkel majoritet i riksdagen vid två tillfällen med ett val, som kan vara ett extra val, emellan. Ett ärende om grundlagsändring måste också vara anmält i riksdagens kammare minst nio månader före valet, men konstitutionsutskottet kan besluta om undantag. På mindre än ett år kan alltså demokrati ersättas med diktatur i Sverige.
Den S-ledda regeringen tillsatte 2020 en utredning med direktiv som främst verkar ha vägletts av demokrati- och rättsstatsbrister i Polen och Ungern. Någon bred och förutsättningslös inventering av vad som skulle kunna göras mer demokratiskt i det svenska politiska systemet gjordes inte.
Utredningen, 2020 års grundlagskommitté, föreslog 2023 att det ska krävas två tredjedels majoritet vid riksdagens andra beslut om att anta en grundlagsändring. Men ett sådant krav kan paradoxalt nog i sig innebära en inskränkning av demokratin genom att det ger vetorätt för en minoritet om 34 procent. Denna skulle alltså kunna stoppa ett förslag om att stärka demokratin – exempelvis införa direkt personval med fri kandidatur för alla medborgare till riksdagen och till stats- och regeringschefsbefattningen – trots att det stöds av hela 66 procent av riksdagens ledamöter. Grundlagskommittén saknar lösningar på de två avgörande demokratiska problemen: dels att det är politikerna själva som beslutar om grundlag och därmed sin egen maktställning, dels att demokratins fundamentala värden kan ändras lika lätt som tekniska detaljer i grundlagen.
I likhet med andra länder bör Sverige införa att grundlag kan antas, ändras och upphävas endast med medborgarnas godkännande i folkomröstning. Dessutom bör konstitutionen skiktas i två nivåer: förutom grundlagarna ett överordnat folkfördrag – en grund-grundlag – varmed staten inrättas och dess yttersta grund slås fast i form av alla människors likställdhet, fri-, rättig- och skyldigheter, demokratiska beslutsformer, lagstyre etcetera.