De svenska hushållen är hårt ansatta av höga skatter på snart sagt allt som utgör en naturlig del av vardagen. Den varma duschen, kaffet till frukosten och bilresan till jobbet; allt har fördyrats i snabb takt, på kort tid. El-, livsmedel- och drivmedelspriser har skjutit i höjden. Och skatter är en viktig förklaring till de höga priserna, där höga straffskatter dessutom beläggs med moms. Men kreativa politiker låter sig inte hindras. Uppfinningsrikedomen tycks nästan obegränsad när det handlar om att tänka ut nya skatter som inte går att motivera på något annat sätt än som moralistiska pekpinnar.
Centerpartiet, som tidigare utropat sig som en liberal reformmotor, är senaste exemplet. Nyligen presenterades förslag om att införa en sockerskatt för att minska människors konsumtion av läsk. Detta är en beprövad, ineffektiv och missriktad idé som endast kommer innebära att vardagen blir dyrare utan att folkhälsan förbättras.
Storbritannien har infört en avgift baserad på sockerhalten i läsk. Avgiften har förvisso haft som effekt att sockerhalten i läsk har sjunkit, men det totala sockerintaget har förblivit opåverkat. Tvärtom har barnfetman ökat. 2009 införde Danmark fett- och sockerskatter utan önskade resultat. Konsumtionen av socker fortsatte men i stället för att handla godis i Danmark, handlade danskarna i Sverige och Tyskland.
Tyvärr är Centerpartiet inte ensamma i sina försök att med skatter göra kraftfulla politiska slag i luften. Ett ytterligare exempel är Liberalernas förslag om plastpåseskatt som kom att bli en del av Januariöverenskommelsen vilken även Centerpartiet stod bakom.
Plastpåseskatten, som infördes 1 maj år 2020, är missriktad, underbudgeterad och verkningslös. Man räknade med att den skulle dra in 2,1 miljarder kronor under år 2020 men den verkliga siffran blev 0,174 miljarder kronor. Den har haft till effekt att svenska miljövänliga påsar beskattas medan fossilbaserade påsar från Kina slipper skatt. Dåligt för miljön med andra ord, tvärtemot vad förespråkarna försöker påstå.
År 2008 höjde den moderatledda regeringen skatten på snus från 246 kronor till 336 kronor per kilo. I dag ligger skatten på snus på 468 kronor per kilo. Skatten på snus har ökat med mer än 370 procent sen år 2006.
Expertgruppen för ekonomiska studier fann i en rapport från 2019 att snusarna överkompenserar mångfaldigt för samhällskostnaderna. Snusarna bidrar till övriga skattebetalare med 2,3 miljarder kronor netto årligen enligt rapporten. Lagstiftaren finner uppenbarligen att den miljon svenskar som snusar gör något så moraliskt klandervärt att de ska straffbeskattas för det mångfaldigt.
Men allra märkligast är ändå beskattningen av landets elkonsumenter och bilister. Båda nödvändiga för såväl företag som privatpersoner och där man, i likhet med snuset betalar väsentligt mer än vad så kallade negativa externaliteter – alltså kostnader för andra – kostar.
Det finns goda skäl att beskatta exempelvis klimatpåverkande utsläpp. Men bara om de är verkningsfulla och bara upp till att kostnaderna kompenserats. Felaktigt utformade eller för höga skatter är inget annat än moralism. Frågan är om något parti i den kommande valrörelsen kommer att våga ta strid för en rimlig och rättvis beskattning och lämnas moralismen därhän.