I UNT den 25 maj redogör Mats Åkerblom för resultatet av en utredning om kostnaderna för bygget av spårväg i Uppsala, inklusive de miljökonsekvenser bygget kan medföra. Rapporten förskräcker. Den pekar på både risker och direkta olämpligheter i flera avseenden. Uppsala kommun begär efter den första rapporten en ny utvärdering. Man kan ställa sig frågan varför.
Spårvägen skall ledas från Resecentrum via Polacksbacken på en egen bro över Kungsängsleden och vidare över Ulleråkers sårbara grundvattentäkt. Sedan ska spåret fortsätta genom Ultuna för att möta den korsande spårväg som ska förbinda Gottsunda med Bergsbrunna via en ny bro över Fyrisån, tvärs över naturreservatet Årike Fyris.
Gruppen Värna Ulleråker, liksom föreningen Sydöstra Uppsala har pekat på risken för förorening av grundvattentäkten, vilken betraktas som den allvarligaste möjliga konsekvensen av detta spårvägsbygge. Grundvattentäkten är belägen i anslutning till den planerade brons sträckning. Förorenas området under byggskedet förlorar Uppsala sin naturliga dricksvattentäkt, som dessutom utgör riksintresse för vattenförsörjning då denna anses vara av avgörande betydelse för samhället, för all framtid.
Vi ställer oss frågan hur man som politiker kan välja att ta denna risk. I en alltför hastigt växande stad riskerar alltså själva tillväxten att dricksvattnet förstörs. Om detta sker måste rent vatten hämtas, till en då avsevärt större befolkning, via pipeline från Dalälven! Har en ärlig sårbarhetsanalys utförts avseende denna föroreningsrisk?
Utredningen visar även att spårvagn och spårväg är för tunga. Det måste, enligt utredningen, på delar av sträckan pålas 75 meter för att bärighet ska uppnås. Vi vill också lyfta den framtida risken med ökat vattenstånd och undrar om detta beaktats i miljökonsekvensanalyserna, inklusive hur ett ökat vattenstånd kan påverka underlaget. Därtill föreligger en successivt ökande risk för översvämning med anledning av pågående klimatförändringar.
Enligt en hotkarta för Fyrisån framtagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, kan det framtida broområdet översvämmas. Detta kan medföra att föroreningar från bron transporteras till grundvattenmagasinet och/eller Fyrisån (Inledande PM för hydrogeologiska förutsättningar samt projektpåverkan på vattenförekomsternas MKN, Bjerking, 2020-10-05). Hårdgörande av ytor ökar också risken för översvämning.
När utredningarna utfördes och rapporterades hade flera av de miljöhot som idag är faktum ännu inte uppmärksammats till fullo. De nya insikter vi har om nutida och framtida allvarliga miljöhot borde naturligtvis vägas in i samtliga kalkyler, kombinerat med en rejäl eftertanke om lämpligheten att driva igenom vansinniga stadsutbyggnadsprojekt såsom Södra och Sydöstra Uppsala.
Aspekten att Uppsala måste ha en stadigt ökande folkmängd för att motivera utbyggnaden leder in i alla de negativa miljökonsekvenser som har diskuterats och debatterats för Ulleråker, Sydöstra Uppsala, Malma ängar och Eriksbergs skogar. Kommunstyrets svartvita utgångspunkt att 33 000 nya bostäder måste byggas för att få fyra tågspår mellan Stockholm och Uppsala leder till att särskilt skyddsvärd skog med utrotningshotade och rödlistade arter skadas, och till ökad trängsel i Uppsalas redan idag välanvända rekreationsområden.
Utredningen som Mats Åkerblom redogör för visar dessutom att spårvägens planerade dragning till Bergsbrunna innebär omfattande ingrepp i naturen med både sprängningar och hissbyggnation (dyrt) för att kunna realiseras.
På kommunkontoret firar man dessa negativa ekonomiska och miljömässiga konsekvenser med prinsesstårta medan Uppsalas invånare tillika skattebetalare tar sig för pannan.