I Uppsala går studenter som bor i lägenhet i genomsnitt back med 1 160 kronor varje månad. Detta leder till sämre studieresultat och ökad psykisk ohälsa. I en ny rapport från S-studenter visas att studiestödet inte klarar sin grundläggande uppgift: att ge studenter från hela samhället möjlighet att studera på heltid. Sveriges studenter behöver ett högre studiemedel, inte för lyxkonsumtion, utan för att faktiskt klara av vardagen.
Studiemedlet är en sammansättning av lån och bidrag och uppgår 2020 till 10 840 kronor för fyra veckors studier. Med hjälp av data från Studentbolagsföretagen, Konsumentverket, Sveriges Förenade Studentkårer och Swedbank visar vår rapport alltså att studenter boende i studentlägenhet går back 1 160 kronor varje månad. Studenter boende i korridor klarar sig på gränsen, men skulle inte klara av en oförutsägbar utgift på över 400 kronor.
Att studiemedlet inte är tillräckligt har varit känt länge men än görs inte nog för att säkra allas lika möjlighet att studera. I stället tvingas många studerande arbeta extra eller spara pengar under sommaren för att kompensera för budgethålen under höst- och vårterminen. Dessutom, med coronakrisen har tusentals extraarbeten ställts in och därigenom orsakat än mer obalans i många studenters ekonomi.
Studenters största utgift är hyran. De som bor i studentlägenhet betalar i genomsnitt cirka 5 000 kronor i månaden i hyra vilket motsvarar 45 procent av CSN-medlet. För “vanliga” hyresrätter är samma siffra 28 procent av den totala inkomsten, vilket redan det beskrivs som mycket av Hyresgästföreningen. Bara i Uppsala kan hyran för ett korridorsrum uppgå till 4 500 kronor.
Samtidigt har studenter fått det relativt sämre. Studiestödet höjs i takt med uppräkning av det så kallade prisbasbeloppet som följer landets inflation. Om man utgår från år 2000 har prisbasbeloppet vuxit med 129 procent. Inkomsterna har dock under samma period vuxit med 185 procent. Studenter har alltså fått det relativt sämre ställt sedan år 2000.
Det är uppenbart att studiemedlet är för lågt. En ung människas möjlighet till en hållbar studietid ska varken vara beroende av storleken på föräldrarnas plånbok eller kontakter för extraarbete. Detta förstår även våra borgerliga meningsmotståndare. Skillnaden är dock att de förespråkar mer lån och mindre direkt stöd. Problemet med detta är att lån skrämmer bort den unga arbetarklassen från akademin och därför leder till social snedrekrytering. Dessutom är det oerhört riskfyllt att basera ett samhälle på för mycket privat skuldsättning. Redan i dag har svenska hushåll näst högst skuldsättning av alla OECD-länder. För mycket lån kan göra det svårare för stater, organisationer och individer att klara av externa chocker som ekonomiska kriser och pandemier.
För både samhället och individen är studier en investering. Oavsett bakgrund ska en människa ha möjlighet att studera, och detta på heltid. I dag fungerar det inte så. Det låga studiemedlet tvingar studenter till att hitta alternativa finansieringsmöjligheter. Så ska det inte behöva vara. Det stänger ute stora grupper från att ens söka sig till den högre utbildningen. Det är dags för ett rättvist studiemedel som ger alla studenter möjlighet att studera på heltid, på riktigt.