Ryssland har gång efter annan visat sig vara helt oförstående inför mänskliga rättigheter, främmande makts territorium och grundläggande demokratiska värderingar. Den i februari framförhandlade nödlösning som skulle leda fram till en vapenvila i Ukraina (Minskprotokollet) har inte visat sig vara värd pappret det är skrivet på.
Inne på sitt femtonde år som Rysslands ledare har Vladimir Putin befäst sin position som en hårdför despot. På plats 136 av 175 i Transparency Internationals index över mest korrupta stater och med en för varje år minskande befolkning är Rysslands strukturella, ekonomiska och politiska problem överhängande.
Vid sidan av detta pågår konsekvent förföljelse av HBT-rörelsen, av organisationer som arbetar för jämställdhet mellan könen och av fria och oberoende tidningar. Mordet på Anna Politkovskaja för snart tio år sedan och nu senast attentatet mot Boris Nemtsov tjänar som illustration av förtrycket av oliktänkande i Ryssland.
Den ryska militära upprustningen har pågått i ohejdad takt. Enligt Världsbanken har försvarsutgifterna ökat med en halv procent av BNP på två år. Med sina 4,2 procent överstiger de i dag utgifternas andel av BNP i bland annat USA, Kina och Storbritannien. Försvarsutgifterna har konsekvent undantagits från de generella besparingar i statsbudgeten som den ryska regeringen beslutat om.
Krigen i Georgien och Ukraina, kidnappningen av den estniske soldaten Eston Kohver från EU-territorium i september 2014 och upprepade kränkningar av svenskt territorium talar sitt tydliga språk, både om hur Ryssland agerar och om hur Sverige bör agera för att svara på detta.
Kriget i Ukraina och hotet om total kollaps i landet måste mötas med skärpta sanktioner mot Ryssland, ekonomiskt stöd till Ukraina och hjälp med utbildning och teknisk utrustning till den ukrainska försvarsmakten. Sveriges regering måste sluta låta tystnaden tala när det gäller stöd till Ukraina. Också hela Europa måste markera tydligare.
Sveriges riksdag bör anta en Rysslandsdoktrin där landets långsiktiga förhållningssätt till Ryssland slås fast. Det handlar exempelvis om hur Försvarsmakten ska agera framöver vid ryska kränkningar av svenskt territorium och hur Sverige i olika internationella fora kan bistå med demokratistöd till den ryska oppositionen. Doktrinen bör slå fast vilka krav vi ställer på ryska institutioner i arbetet mot korruption och för likabehandling och transparens. Doktrinen ska fastställa vilka värderingar Sverige kommer att arbeta för i relationerna med Ryssland och vilka värderingar Sverige som EU-land förväntas ska respekteras i Ryssland.
Det socialdemokratiska utrikespolitiska haveriet med ambassadörer som kommer och går skadar Sverige. Det är dags att Sveriges utrikespolitiska rykte återupprättas och vi blir en principfast och värderingsburen nation i internationella kretsar. Detta har utrikesminister Margot Wallström slagit fast men haft betydande svårigheter att leva upp till. Istället för en nostalgisk och sjuttiotalsinspirerad utrikespolitik som moraliserar över länder i fjärran men blundar för problemen nära vårt land bör Sverige ta ledarpositionen i närområdet. Där kan Margot Wallström inte fortsätta vara tyst. Förväntan på ord och handling växer.
Höj rösten mot Ryssland och för de som tystas. Återupprätta Sveriges rykte som en principfast och värderingsburen nation och anta en Rysslandsdoktrin i riksdagen.
Gustaf Göthberg, internationell sekreterare, Moderata Ungdomsförbundet