I dagarna kom nyheten att Region Uppsala från och med årsskiftet planerar att höja taxan för kollektivtrafiken i Uppsala med 40 kronor för en 30-dagarsbiljett. Även enkelbiljetterna ska bli dyrare.
Med tanke på kollektivtrafikens sociala och ekologiska betydelse är Region Uppsalas styrande politikers agerande inget annat än oacceptabelt.
Det finns två huvudsakliga anledningar till varför höjningen är ett problem. För det första är tillgång till kollektivtrafik en förutsättning för att många av länets av invånare ska kunna ta sig till arbetsplatser, utbildning och samhällsservice, eller till familj och vänner. I linje med vad forskare som exempelvis Caren Levy har argumenterat för kan möjligheten att kunna röra sig i sin stad eller närmiljö betraktas som en rättighet, eftersom behovet av att förflytta sig är så pass grundläggande för att få vardagen att fungera. Höjningen riskerar att bidra till att invånare som är beroende av kollektivtrafiken får svårare att klara av sina grundläggande transportbehov, vilket i sin tur kan förstärka de ekonomiska klyftorna i Uppsala och länet i stort.
Möjligheten att kunna förflytta sig är också viktig för att minska effekterna av den omfattande bostadssegregationen i Uppsala.
En prishöjning riskerar att ytterligare dela staden. Genom att höja priset förstärks dessutom den strukturella ojämlikheten mellan män och kvinnor – enligt UL:s statistik utgör kvinnor majoriteten av dem som reser kollektivt minst en gång i veckan.
För det andra går höjningen stick i stäv med det brådskande uppdraget att minska resandets stora miljöpåverkan. För att utsläppen ska kunna minskas är det avgörande att få fler att resa kollektivt istället för att använda bil. För att detta ska blir möjligt krävs att tillgängligheten förbättras.
En prishöjning kommer tvärtom försämra den, och göra kollektivtrafiken mindre attraktiv.
Sammantaget visar prishöjningen att de styrande politikerna varken tar Uppsalabornas möjlighet att kunna ta sig runt i staden eller kollektivtrafikens betydelse för att minska transporternas miljöpåverkan på allvar. Tyvärr ligger höjningen i linje med den utveckling som sker i flera andra delar av Sverige. Priserna höjs, samtidigt som kollektivtrafiksystemet inte byggs ut i en sådan utsträckning som skulle göra en omställning till ett mer ekologiskt hållbart transportsystem möjlig.
I kontrast till Region Uppsalas planer har flera europeiska städer valt en motsatt väg som skulle kunna fungera som inspiration för vad regionen skulle kunna göra istället.
Till exempel har Tallinn infört avgiftsfri kollektivtrafik för alla invånare och försök pågår med att göra kollektivtrafiken avgiftsfri i hela Estland.
Även den franska staden Dunkerque, liksom flera städer i Tyskland, har genomfört eller planerar att genomföra reformer för att göra kollektivtrafiken helt avgiftsfri. Också i Sverige finns goda exempel, om än i mindre städer än Uppsala – bland annat Avesta och Kiruna har sedan flera år tillbaka avgiftsfri eller väldigt billig kollektivtrafik.
För att inte försämra tillgängligheten måste regionen på kort sikt avbryta alla planer på att höja priserna. På längre sikt bör priserna sänkas med målet att göra kollektivtrafiken helt avgiftsfri. Kollektivtrafiken måste också byggas ut i betydligt större utsträckning än vad som sker i dag. Att göra detta skulle vara ett steg mot att både minska utsläppen och låta kollektivtrafiken bli den rättighet den borde vara för att möjliggöra för länets invånare att kunna ta sig runt i sin närmiljö. Region Uppsalas styre bör tänka om, och det snarast.