Den 25 oktober genomförs höstens högskoleprov i en mycket begränsad form. Högskoleministern Matilda Ernkrans som är ansvarig minister har upprepade gånger försvårat och fördröjt provets genomförande. Hade hon lyssnat på sina expertmyndigheter i god tid, agerat och tagit ansvar så hade nu fler haft möjlighet att få skriva högskoleprovet på ett säkert sätt.
Den 13 mars meddelade regeringen att vårens högskoleprov ställdes in. Det var ett klokt beslut. Inte långt därefter undersökte den ansvariga myndigheten för provets genomförande Universitets- och högskolerådet (UHR) möjligheterna för höstens prov. I en promemoria som skickades till högskoleministern 19 maj begärde de förändringar i högskoleförordningen för att provet skulle kunna börja planeras och genomföras. En förordning kan enkelt ändras med ett regeringsbeslut, men trots det händer ingenting och UHR får inget besked från högskoleministern.
I stället dröjer det mer än två månader innan högskoleministern vaknar till liv och då tillsätter en utredning som leds av UHR för att undersöka vad som krävs för att genomföra höstens prov. På nytt konstatera UHR att det krävs förändringar i högskoleförordningen – annars måste provet ställas in. Denna gång meddelar ministern att regeringen inte tänker genomföra några ändringar. Detta resulterar i att UHR i sin utredning konstaterar att högskoleprovet inte kan genomföras i sin nuvarande form – eftersom inga förändringar i högskoleförordningen har skett. Ministern håller i början av augusti därför presskonferens och meddelar att höstens prov är inställt, men att provet ska genomföras två gånger under våren.
Som svar meddelade Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokrateran och Sverigedemokraterna att de tänkte driva igenom ett utskottsinitiativ för att få tillstånd en ändring av förordningen. Högskoleministern inser att regeringen saknar majoritet i utskottet och ser därmed till att ändra i högskoleförordningen och meddelar att provet kommer att genomföras. De ansvariga lärosätena bestrider detta och meddelar att det är för sent att genomföra provet – varpå högskoleministern håller en ny presskonferens där hon för en andra gång ställer in högskoleprovet.
Några dagar senare utser Matilda Ernkrans en nationell samordnare som ska se till att högskoleprovet genomförs. UHR:s generaldirektör har vid det här laget av förståeliga skäl tröttnat på hennes beteende och avgår därför i protest mot hennes agerande, och berättar i en intervju i Svenska Dagbladet om hur hon har blivit motarbetad och fått ta smällen för ministerns misslyckande. Lite en mer än veckan efter meddelar samordnaren att högskoleprovet kan genomföras i begränsad utsträckning, och att det blir svårt att genomföra två högskoleprovet till våren – något som högskoleministern lovade när höstens prov ställdes in första gången.
Alla dessa turer gör att man kan ifrågasätta om Matilda Ernkrans bör vara minister. Vid upprepade tillfällen har hon haft möjlighet att agera, men inte gjort det. Resultatet är att provet tvingades genomföras med minsta möjliga tidsmarginal, och med mycket begränsat antal platser. Hade Matilda Ernkrans tagit ansvar redan i maj hade myndigheterna tillsammans med lärosätena hade mycket god tid på sig att planera och möjliggjort fler provplatser.
Turerna kring högskoleprovet är långt ifrån över. Coronapandemin kommer att vara kvar länge och vårens högskoleprov kommer med all sannolikhet också behöva genomföras på ett annorlunda vis. Ska vårens prov kunna genomföras på ett säkert sätt och ska fler generaldirektörer slippa avgå i protest måste Matilda Ernkrans ta sitt ansvar och avgå.