Pensionsdebatten blir alltmer intensiv och många röster förespråkar att pensionerna borde höjas. På senare tid har diskussionerna handlat om att höja pensionsavgiften till det allmänna pensionssystemet. De flesta politiker och väljare är överens om att vi måste höja pensionerna, för förväntningarna är klart högre än de faktiska pensionsnivåerna. Debatten skulle dock må bra av att breddas. Avgiftshöjningen är ett verktyg för att höja dagens pensioner. Men på sikt behöver politiken fler verktyg.
Pensionsmyndighetens granskning av kostnaden och effekten av höjd pensionsavgift visar att en sådan åtgärd skulle innebära 21 miljarder i minskade skatteintäkter under ett år. Det är en väg framåt för höjda pensioner här och nu, men det löser inte alla problem. En annan möjlig åtgärd som ofta diskuteras är en höjning av taket för garantipensionen, det vill säga den pension som betalas ut till de som haft låg eller ingen inkomst. Men oavsett utvecklingen på denna punkt behöver fler förslag lyftas in i debatten.
Det finns ingen tvekan om att pensionssystemet behöver reformeras med syftet att få högre pensioner, men det måste finnas en plan för hur det skall finansieras och hur det ska riktas. Ett sätt är att börja nerifrån med de svagaste grupperna, men då måste man samtidigt se till att det finns ett incitament att arbeta för gruppen närmast över garantinivå. Respektavståndet måste hållas, och ett ansvarstänkande likaså.
När pensionsåldern och kraven höjs behöver det kompenseras med exempelvis bättre arbetsmiljö, möjlighet till vidareutbildning och fortsatta inbetalningar till tjänstepensionen. Idag slutar en hel del arbetsgivare automatiskt att betala tjänstepension till anställda som fyllt 65. Det trots att du som anställd har rätt att arbeta fram till 68 och snart kan jobba längre än så. För många ses det som en självklarhet att riktlinjerna för intjäning av tjänstepension borde följa utvecklingen av pensionsåldern.
Det politiska trycket för höjda pensioner är starkt men det finns en risk för kortsiktighet om pensionen blir en valfråga. Vill man påverka pensionerna långsiktigt bör åtgärder komma på plats för ökad kunskap om pensionssystemet, det egna sparandets och arbetsgivarens roll för att på ett effektivt sätt säkerställa att nästa generation ska få en god pension.
På 20–30 års sikt går det att göra väldigt stor skillnad för framtidens pension med ett eget sparande för de som har ekonomisk möjlighet men hittills saknat kunskapen – och det politiska intresset för reformer med den inriktningen behöver öka. Samtidigt bör även möjliga former för det privata sparandet ses över.
Sverige behöver införa ett subventionerat och hållbart privat pensionssparande för de låg- och medelinkomsttagare som idag inte kan använda löneväxling. Intresset hos allmänheten för den typen av åtgärd är dessutom stort, enligt en Novus-undersökning på uppdrag av Forena vill hela sex av tio vuxna se någon form av subventionerat pensionssparande.
Sammantaget är det nu uppenbart trycket för ett förverkligande av höjda pensioner ökar, trots att kostnaderna kan bli höga. Politiken kommer behöva alla verktyg som står till buds, vilket innebär att efter pensionsavgiften behöver blicken riktas även mot nya sparformer, fler i arbete med tjänstepension – och åtgärder för att höja allmänhetens kunskap om pensionssystemet.