Kommande veckor inleder Uppsala den största privatiseringsoffensiv kommunen varit med om på mycket länge. 

All kommunal regi av personlig assistans läggs ner och tas över av privata aktörer, sex äldreboenden läggs ut på privat drift och de ekonomiska ersättningarna till privata äldreomsorgsaktörer höjs.

Vinnarna är ägare till privata välfärdsaktiebolag. Förlorarna är de kommunanställda och alla som behöver äldreomsorg eller personlig assistans.

I valrörelsen för ett drygt år sedan stod Socialdemokraterna i debattpanel efter debattpanel och framförde att man aldrig ska prioritera skattesänkningar före välfärden och att man ska sätta stopp för vinstjakten i välfärden. Nu är denna retorik ett minne blott. Ett år senare upplever vi just nu nationella skattesänkningar för de allra rikaste och en lokal privatiseringsvåg som är större än vad högerpartierna förmått genomföra. Iscensatt av Socialdemokraterna. 

I december kommer man på kommunfullmäktige fatta beslut om att totalprivatisera personlig assistans i Uppsala.

I dag finns ett valfrihetssystem och den enskilt mest valda utföraren är den kommunala regin. Alla de som valt kommunen som utförare ska nu, mot sin vilja, tvingas över till privata utförare som genom att konkurrera med lågt pris ska spara pengar. På samma fullmäktige ska man fatta beslut om att höja ersättningen till privata äldreboenden. Trots att dessa privata aktörer redan i dag får en markant högre timersättning än vad den kommunala regin får för motsvarande insats. Trots att denna sortens äldreomsorg enligt kommunen själv är kostnadsdrivande. Trots att äldrenämnden har ekonomiska underskott och sparkrav.

Nu i november ska äldrenämnden fatta beslut om att privatisera driften av sex äldreboenden.

Detta trots att vi vet att privata aktörer konkurrerar med sämre arbetsvillkor för personal, lägre bemanning, ingen rätt till heltid, sämre löner, lägre utbildningsnivå. Privatiseringarna slår mot personalen och det går ut över de äldre. Någon dialog med fackförbund eller äldreorganisationer om dessa privatiseringar har vi inte sett spår av. Privatiseringen av äldreboendena offentliggörs vid ett arbetsutskott i november och en vecka senare ska beslut tas. 

Obekväma beslut fattas hastigt och med så små möjligheter till dialog och protester som möjligt.

Socialdemokraterna som vill dölja faktumet att man sviker sina egna vallöften vill gärna få det att låta som att privatiseringen är ett oundvikligt faktum man tvingas ge vika för. Men att äldrenämnden i Uppsala ska spara 39 miljoner kronor nästa år är det Socialdemokraterna själva som bestämt. Ganska små budgetförändringar hade kunnat göras för att undvika detta. Men socialdemokraterna vill inte göra ens små justeringar av överskottsmål, och man vill inte röra vare sig politikerlöner, en gigantisk kommunikationsavdelning eller aldrig sinande konton för politikermingel i Visby. I stället ska välfärden spara. 

Först krymper man budgeten, skär ner resurserna och utarmar den kommunala regins verksamhet så den får svårt att leverera den välfärd eller utvecklas på det sätt vi förväntar oss. Därefter påstår man att just eftersom den egna verksamheten inte klarar av budget och behöver utvecklas så måste den privatiseras.

På detta sätt agerar privatiseringsförespråkare i kommun efter kommun och i land efter land. Det som är häpnadsväckande i Uppsala är att denna taktik inte används av högern, utan av Socialdemokraterna. 

Redan för ett år sedan försökte man krympa nämndens resurser ytterligare men då kunde vi i Vänsterpartiet gå ihop med högerpartierna och skjuta till tio miljoner till äldreomsorgen. Långt ifrån tillräckligt men det hjälpte äldreomsorgen hålla näsan över vattenytan. Men nu får minoritetsstyret högerns och Sverigedemokraternas stöd. 

För den som vill ha en välfärdspolitik till vänster om Kristdemokraterna finns idag bara ett parti kvar att välja på och det är Vänsterpartiet.

När privatiseringar genomförs får vi som är kritiska till detta ofta stöd. Det kommer från fackliga organisationer och anställda som nu protesterar mot totalprivatiseringen av personlig assistans. Det kommer från anhöriga och boende i Uppsalas äldreomsorg. Det kommer från socialdemokrater som läst sitt eget partiprogram och från moderata väljare som inser att det finns delar i samhället där marknadskrafter gör mer skada än nytta. Vi är många som ser det självklara i att äldreomsorgen borde vara till för de äldre, inte för aktieägarna.