Sverige har sedan slutet av kalla kriget rusta ned stora delar av försvarsmakten. Socialdemokraterna har genom flera försvarsbeslut rustat ned det militära försvaret och nästintill avvecklat det civila försvaret. Borgerliga partier valde tyvärr att inte ompröva de nedrustningsbesluten efter maktskiftet 2006, vilket hade konsekvensen att när Ryssland började agera hotfullt. När den liberala världsordningen börja erodera så stod Sverige och flera andra länder med huvudet i sanden.
Det inriktningsbeslut som ska tas i höst kommer inte att lösa Försvarsmaktens alla utmaningar, framförallt inte om försvarsminister Peter Hultqvist står fast vid sina kraftiga ambitionssänkningar för samtliga försvarsgrenar.
Sverige har under en längre period anpassat försvarsmaktens förmågor till de internationella insatser Sverige deltagit i. Bland annat har bandfordon anpassade för svensk terräng prioriterats ned till förmån för hjulgående fordon. Även vapenverkan har prioriterats ned till förmån för andra egenskaper i försvaret. Detta har resulterat i bland annat att stridsvagnar i Sverige fortfarande har ammunition som införskaffades samtidigt som stridsvagnarna på 1990-talet. De nyanskaffningar som gjorts under 2000-talet, med undantag för stridsflyg och ubåtar, har i huvudsak gjorts utifrån våra internationella åtaganden.
Det handlar således inte endast om finansiering av en större försvarsmakt utan också rätt försvarsmakt. Delar av Försvarsmaktens materiel är inte anpassade för strid i svensk terräng – speciellt inte under vinterhalvåret. I betänkandet ”Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov” från 2018 bedömdes det finnas ett behov av att tillföra cirka 168 miljarder kronor fram till år 2030. Den bedömningen gjordes också innan försvarsberedningen 2019 föreslog en större försvarsmakt.
Försvarsmakten har varit underfinansierad sedan 1990-talet vilket innebär att det i dag krävs stora investeringar för att rusta upp försvaret, samtidigt som det innebär ökade anslag ovanpå det givet att Försvarsmakten ska bli större.
Bland annat så vill Moderaterna gå längre än att bara återskapa Uppsala flygflottilj. Basen bör rustas upp mer än vad regeringen är villiga till. Moderaterna anser också att anskaffning av fler jaktrobotar till stridsflyget och inköp av kryssningsrobotar bör göras – något regeringen är emot.
Det senaste budet från försvarsministern Peter Hultqvist är att en kontrollstation upprättas till 2023, och att eventuella satsningar efter 2025 ska diskuteras då. Den linjen innebär att endast 30–40 procent av förslagen i försvarsberedningens rapport ”Värnkraft” kan genomföras. Förvarsministern borde stå upp mot finansdepartementet och kräva full finansiering av Sveriges försvar.
Det är inte rimligt att Sverige fortsätter att ha en krigsorganisation som varken är utformad eller dimensionerad för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige.
Moderaterna står tillsammans med en majoritet av riksdagen redo att finansiera vårt lands försvar och säkerhet. Skillnaden mellan de borgerliga partierna och regeringen när det kommer till kritan är cirka 45 miljarder kronor. Den investeringen borde Peter Hultqvist skriva under på. Till dess att han gör det får vi ställa oss frågan: heter försvarsministern Magdalena Andersson eller Peter Hultqvist?