REPLIK
Två representanter för Humanisterna motsätter sig i en artikel (UNT 31/12) vigselrätt för religiösa organisationer, omskärelse av gossar och religiösa friskolor samt kräver att begravningsväsendet ska vara en kommunal angelägenhet.
Jag instämmer i dessa synpunkter men konstaterar också att vi lever i ett multikulturellt samhälle där olika etniska, kulturella och religiösa grupper och traditioner ska kunna samsas. Det är därför önskvärt att vi genom öppen dialog uppnår samförstånd i denna typ av frågor. Sådana dialoger underlättas naturligtvis inte av osaklig och kränkande religionskritik. Tyvärr tycks dock viljan att smutskasta religioner vara större än viljan att föra sansade dialoger.
I Humanisternas tidskrift Humanisten (nr 4 år 2019) krävde till exempel en person mer religionskritik som riktar sig fundamentalt mot religion som livsåskådning och nämner att man i Humanisterna Syd börjar med en dag för tramsig och elak religionskritik kallad ”Veckans hädelse” på Instagram och Facebook. Att detta inte var en udda synpunkt bekräftas av att Humanisterna år 2020 utdelade Hedeniuspriset till Martin Hägglund. Hedeniuspriset delas ut årligen till en person eller organisation som under året främjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap. Hägglund har skrivit boken Vårt enda liv, som till stor del består av påståenden av följande typ:
”Sekulär tro är ett villkor för att någon form av omsorg alls ska vara möjlig.”
”Gud har ingenting att lära dig om moraliskt ansvar, eftersom han inte ens kan förstå ett moraliskt problem.”
Det första påståendet tycks gälla vår nuvarande existens. Det är dessutom kategoriskt och för att motbevisa det räcker det i princip att hitta ett enda fall som falsifierar det och det bör inte vara så svårt om inte Hägglund har sina alldeles egna definitioner av sekulär tro och omsorg. Det andra påståendet gäller en varelse, vars existens Hägglund verkar tveksam till. Det är då minst sagt märkligt att han kan ha mycket bestämda åsikter om hur denna varelse är beskaffad.
Som religionskritik måste Hägglunds bok dessvärre betraktas som både tramsig och ohederlig och har knappast något med rationalism och vetenskaplig kunskap att göra. Att premiera Hägglund är snarast ett typexempel på konfirmeringsbias (man accepterar okritiskt sådan information som bekräftar den egna uppfattningen). Det är inte fel att kritisera religioner, men kritiken ska vara motiverad och saklig.