Efter en svår tid med coronaepidemin i världen har allt fler röster höjts för att vi måste öka vår egen produktion av mat. Efterfrågan på svensk mat hos svenska konsumenter är också rekordstor.
Det handlar om många arbetstillfällen, som i dag sysselsätter omkring 150 000 personer. Jobben är viktiga för arbetsmarknaden, ofta handlar det om ett första jobb för ungdomar och nyanlända. Företagen skapar arbetstillfällen i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Med stigande arbetslöshet som vi ser i dag, är dessa jobb viktiga – både för enskilda individer och landet i stort.
Köttkontrollen är viktig. Veterinärer från Livsmedelsverket kontrollerar att våra djur hanteras på bästa sätt och är säker. En ny EU-förordning har trätt i kraft som gör att tidigare system för kontrollavgifterna inte går att tillämpa.
Den nya förordningen ger möjlighet till två olika modeller – full kostnadstäckning som inkluderar myndighetens alla kostnader eller en fast avgift per slaktat djur. En majoritet av EU-länderna har valt att ta ut fasta avgifter per djur på en lägre nivå. Avgiften är densamma oavsett storlek på slakteri och oberoende var man befinner sig i landet, är enkel att förutse och förstå för bönder och företag. Företagens kostnader måste vara i nivå med övriga EU om vi skapa tillväxt och förutsättningar för en ökad inhemsk animalieproduktion.
Den svenska regeringen har redan innan utredningen är påbörjad bestämt sig för att modellen med full kostnadstäckning är den som ska gälla i Sverige. Regeringen vägrar utreda de två olika modellerna. Detta anser vi är helt oacceptabelt.
Med full kostnadstäckning så spelar det ingen roll hur effektiva företagen är – de tvingas betala för myndighetens kostnader, vilket är oklart vad som ingår i timavgiften. De senaste åren har denna avgift skenat iväg och företagen har fått stå för notan och betala för den ineffektivitet som råder på myndigheten.
Från branschens sida kräver vi att regeringen ska utreda båda modellerna. Med en jämförande utredning kan både myndigheter och företag tydligt se vad modellerna innebär och vilka kostnader och konsekvenser de får, såväl för bönder och företag som för myndigheten. Allt fler länder har under de senaste åren förbättrat förutsättningarna för sin inhemska produktion av livsmedel. Att Sverige går i motsatt riktning och inte ens utreder de olika alternativen är obegripligt.
Regering och riksdag tog beslut om en Livsmedelsstrategi. Syftet var att öka produktionen, bidra till en konkurrenskraftig livsmedelskedja samt öka sysselsättningen, exporten, innovation och lönsamheten samtidigt som relevanta miljömål skulle nås. Vi kan utan överdrift säga att strategin endast existerar på skrivbordet och märks inte i verkligheten, vare sig hos myndigheter, gårdar eller livsmedelsföretag.
Vad händer om Sverige fortsätter med en kostnadsnivå som är betydligt högre än i vår omvärld? Det leder till försämrad konkurrens för den svenska maten jämfört med andra producenter i EU som redan i dag har en lägre produktionskostnad och en betydligt lägre avgift. Den svenska maten blir dyrare, produktionen minskar och arbetstillfällena runt om i hela Sverige blir färre. Vi kan kalla det ett långsamt farväl till svenska gårdar, företag och svensk mat.