Vi, judiska föreningen i Uppsala, är djupt berörda och förskräckta över den största massakern på judar som ägt rum efter andra världskriget. Vi skriver detta då vi känner en oro för den judiska minoriteten i Sverige.
Vi representerar en liten judisk förening i Uppsala. Föreningen bildades av överlevande från andra världskriget och har senare drivits av deras barn för att med begränsade medel föra fram den judiska gemenskapen i Uppsala. Även om ett flertal medlemmar har släkt i Israel är föreningen opolitisk.
Föreningens mål är att föra vidare den judiska traditionen till nästa generation genom att bland annat fira judiska helger och vara en samlingspunkt för de fåtal judar som bor i Uppsala.
Vi har med fasa följt utvecklingen i Israel och de hemska handlingar som islamistiska Hamas utfört på civila israeler: att mörda, halshugga, våldta och stympa oskyldiga civila. Dessa civila var inte oavsiktliga offer, utan måltavlorna för mardrömsliknande handlingar som är för hemska att beskriva i detalj.
Det skrämmer oss att svenskar firar dessa ondskefulla handlingar. Det skrämmer oss att så många firar, på så många platser runtom landet – och att så få tagit avstånd från detta. Vad innebär det för Sveriges framtid att det finns så många som firar dessa fruktansvärda våldsdåd? Vad har man för värderingar om man inte kan fördöma dessa handlingar?
Detta hat skrämmer oss. Flera av oss är oroliga för sig själva och de närmaste. Flera av oss har barn och har sedan länge varit vaksamma för att undvika påhopp och angrepp. Vi har lärt oss att vara försiktiga med att berätta eller på något sätt visa att man är jude. Vi väljer likaså nu att inte uppge våra namn då vi upplever att hotbilden mot judar i Sverige har ökat markant.
Vi vill med dessa rader markera att vi sörjer de många, oskyldiga offer i denna förfärliga terrorattack. Vi är oroliga för alla oskyldiga som kommer att drabbas i det kommande kriget, och står på Israels sida i dess kamp mot Hamas terror.