Uppsalas stadsdirektör Joachim Danielsson och stadsbyggnadsdirektör Christian Blomberg har slagit sina kloka huvuden ihop och presenterar ett kunskapsunderlag som ska hjälpa Uppsalaborna att välja rätt vid folkomröstningen den 9 juni. Vi ska då rösta om vi ska lätta på bebyggelsetrycket i Uppsala stad och i stället planera för fler bostäder längs järnvägarna genom kommunen.
I kunskapsunderlaget får vi veta att det är en dum idé att bygga mer i Storvreta, Vattholma, Skyttorp, Vänge och Järlåsa. Det blir dyrare, ger sämre miljö, mer trafik och troligtvis vill ingen bygga där. Det är så många nackdelar med att bygga i tätorterna utanför Uppsala stad att man blir frestad att tro att man vill lägga ned hela Uppsala landsbygd. Av beskrivningen i kunskapsunderlaget får man intrycket att nuvarande översiktsplan är lösningen på alla problem och utgör facit för den ultimata planeringen. Alla alternativ är sämre.
Flera bostäder i de mindre tätorterna betyder att det blir fler än vad som ryms inom nuvarande kapacitetsgränser för vatten- och avloppssystemen. Kunskapsunderlaget får det att låta som att detta problem endast finns i tätorterna utanför och inte i Uppsala stad. I en underlagsrapport för översiktsplan 2016 framgår tydligt att problemet med vatten och avlopp är knutet till att Uppsala växter och alls inte bara till var tillväxten sker.
Enligt kunskapsunderlaget blir påverkan större på stadens gatunät med en utbyggnad av Vänge och Järlåsa. Fler bostäder längs Dalabanans järnväg kommer att korka igen Övre Slottsgatan, Krongatan och Villavägen. Det blir mycket trafik på gator som egentligen inte är gjorda för stora trafikflöden. Utbyggnad i Vänge blir så ödesdigert att det kan leda till kostsamma investeringar för att hantera buller och ökade trafikflöden. Några investeringar för att hantera trafikstörningar i sydöstra staden verkar inte behövas enligt kunskapsunderlaget.
Flera bostäder i Storvreta, Vattholma och Skyttorp kan leda till att flera väljer tåg som transportmedel. Detta är inte bra enligt kunskapsunderlaget eftersom trafiken på Ostkustbanan inte bedöms ha kapacitet för mer än en marginellt ökad pendeltågstrafik. I Uppsala tätort kan man satsa flera miljarder på kapacitetsstark kollektivtrafik. Men att SL-pendeln skulle kunna vända i Vattholma eller Storvreta i stället för att stå och trängas på Uppsala central finns inte i sinnevärlden.
När en tätort växer med många fler bostäder ökar behovet av samhällsservice, exempelvis skolor, vård, omsorg, fritidsaktiviteter och kollektivtrafik. Inte heller detta problem verkar finnas i Uppsala stad utan bara i de mindre orterna. I centralorten finns stordriftsfördelar men aldrig några stordriftsnackdelar såsom investeringar i spårväg.
En fördel med att minska byggandet i staden är enligt kunskapsunderlaget, att behovet av att exploatera grönområden och friytor i staden skulle kunna minska. Det är emellertid inte enbart av godo eftersom det större behovet av mark i de mindre tätorterna skulle kunna leda till en ökad risk för att mer naturmark och jordbruksmark tas i anspråk och att kolinlagring i mark och skog minskar. Ovanpå alla problem med att bygga i tätorterna befarar man att det kan vara svårare att få exploatörer att satsa där på grund av marknadsförhållandena. Även regler och kommunala krav och hållbarhetsmål kan försvåra. Kunskapsunderlaget antyder alltså att kommunens regler och krav kommer att försvåra mer för byggande i mindre tätorter än i centralorten. Om detta är sant behöver vi verkligen tänka om.
Det värsta med att bygga fler bostäder i kransorterna är att det kan innebära att andra hustyper eller boendeformer kommer till. Ett hyreshus i Järlåsa eller Skyttorp bedöms påverka den sociala hållbarheten mer än i Bäcklösa. Att bygga på landet kan påverka möjligheterna till trygga boendemiljöer, goda uppväxtvillkor och god sammanhållning slår man fast.
Vill Joachim Danielsson och Christian Blomberg över huvud taget att det ska bo någon utanför Uppsala centralort?