Den demokratiska världens idéer utmanas av en kartell av auktoritära regimer med växande ekonomisk makt. Det ställer krav på att vi kan försvara oss. Det finns i dag en ökad medvetenhet i Sverige och Europa om hot från Ryssland, men inte om Kina som nu utvecklas till att bli det stora hotet i framtiden.
I synen på Kina finns en fortsatt naivitet inför kommunistdiktaturens mål att utvidga Kinas makt över omvärlden.
Det sker genom investeringar, samarbetsavtal, politiska maktmedel och hot, avancerat industrispionage och en snabbt växande militär förmåga. Varje kinesisk medborgare är genom lag förpliktigad att bidra till kinesisk underrättelseverksamhet och stödja landets säkerhetspolitik.
Sverige är lika utsatt för Kinas påverkanspolitik som andra länder. Ett kinesiskt ägande av svenska storföretag ger makt att utöva inflytande. Planerna på en hamn i Lysekil var inte någon tillfällighet. Konkurrensen mot Ericsson har skett genom patentintrång och industrispionage. Den svenska medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande fängslad efter att ha kidnappats i ett annat land för litteratur som han har gett ut.
Kina har ett gigantiskt kapitalöverskott, eftersom man som kommunistisk diktatur håller löneandelen nere och kapitaldelen uppe, som används i säkerhetspolitiska syften.
I en demokrati är människor och organisationer fria att fatta egna beslut utifrån sina ideal. Under ett totalitärt styre underordnas alla delar av samhället regimens politiska mål.
Kinas växande makt och inflytande har lett till försvagad kritik mot regimen, där Xi Jinping har uppnått en diktators makt på livstid. Tystnaden om förtrycket i Tibet, om förtrycket mot det kinesiska samhället och om illegala aktioner mot enskilda människor är anmärkningsvärd. Det gäller övergrepp mot svenska medborgare liksom reaktionerna mot Norge, när Nobelpriset för fred delades ut till en kinesisk dissident.
Kina är i dag, trots förtrycket, ett bättre samhälle än när landet var slutet mot omvärlden och kinesiska företag investerar också utifrån ekonomiska villkor, vilket kan leda till investeringar som främjar ekonomisk utveckling. Volvo personvagnar hade förmodligen inte funnits utan kinesiskt ägande.
Men vi måste vara medvetna om riskerna med att diktaturers statskontrollerade företag får inflytande över viktig infrastruktur och institutioner.
Kinas utrikespolitik drar nytta av den globala ekonomins öppenhet. Det skapar en hotbild som inte får förväxlas med den kommersiella konkurrens som av protektionister framställs som ett hot men som bidrar till ekonomisk utveckling. Europas utgångspunkt bör vara att välkomna alla företag och investeringar, men att ställa krav gentemot statskapitalistiska regimer.
1. För det första måste företag som agerar i våra länder uppfylla samma krav på öppenhet som vi ställer på våra egna företag.
2. För det andra måste vi bekämpa korruption och penningtvätt – det må vara i London eller på Malta – som följer av obskyra affärsverksamheter.
3. För det tredje måste EU fullt ut tillämpa sin konkurrenslagstiftning mot företag som försöker undergräva den öppna konkurrensen.
4. För det fjärde bör vi systematiskt minska vårt beroende av energi från regioner styrda av despoter.
5. För det femte bör vi kräva ömsesidighet för investeringar i Kina och i andra statskapitalistiska länder samt respekt för internationell rättsordning och mänskliga fri- och rättigheter.
6. För det sjätte bör vi kräva att utländskt ägande utövas under samma transparens och insyn som företag noterade på övervakade börser i Europa.
Statskontrollerade företag från länder utan demokrati och rättsstat bör genomgå en screening av investeringar med säkerhetspolitiska implikationer.
Vi bör gemensamt i EU förbehålla oss rätten att neka utomeuropeiska investeringar om vi kan påvisa att skälen inte är protektionistiska utan nödvändiga för vår säkerhet, som att Ryssland kan kontrollera hamnar i Sverige.
Det är i grunden en framgång att länder som Kina deltar i den globala ekonomins rättsordning. Dock måste vi vara på det klara med att Kinas syften står helt emot den liberala demokratin och lära oss att bemöta detta nya hot.
Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M)