Omvärlden är i sin fulla rätt att kritisera bristande respekt för mänskliga rättigheter varhelst detta må förekomma.
Grunden för omvärldens rätt att lägga sig i är framför allt de många internationella överenskommelser som finns till skydd för mänskliga rättigheter. De viktigaste internationella konventionerna om mänskliga rättigheter samlar den övervägande majoriteten av världens länder.
FN bildades mot en fond av de grymmaste människorättsövergrepp som tänkas kan. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 är ett allvarligt talande dokument, lika viktigt nu som då. Före FN betraktades mänskliga rättigheter definitivt som inre angelägenheter.
I tillägg till alla bindande avtal om respekt för mänskliga rättigheter och FN:s allmänna förklaring finns andra uttalanden av alla länder tillsammans som säger att mänskliga rättigheter faktiskt är en internationell angelägenhet. Islossningen kom efter Berlinmurens fall.
Det var svårt att nå dithän. Många fortsatte in i det sista att hävda att mänskliga rättigheter är en inre angelägenhet. I början av 1990-talet var det framför allt ”Asian values” som hävdades av ledarna för olika asiatiska länder till exempel Kina.
Vid Wienkonferensen för mänskliga rättigheter som mot alla odds kunde hållas 1993 sade världens länder svart på vitt att mänskliga rättigheter är en internationell angelägenhet. Det var snudd på revolutionerande då. Wienkonferensens uttalande bekräftades enhälligt av FN:s generalförsamling samma år. Samtliga FN:s medlemmar ställde sig därigenom bakom att mänskliga rättigheter är en internationell angelägenhet.
Typiskt för dem som hävdar att mänskliga rättigheter är en inre angelägenhet är att de är makthavare. Mänskliga rättigheter är definitionsmässigt hotfulla för statsledningar och andra med makt.
Vanliga människor, det vill säga föremålen för övergreppen, brukar sällan ha något emot att mänskliga rättigheter betraktas som universella. Offren för människorättsövergrepp tar som regel inte illa upp om omvärlden lägger sig i.
Trots överväldigande bevisning om motsatsen finns det fortfarande de som framhärdar i uppfattningen att mänskliga rättigheter utgör en inre angelägenhet. Saudiarabien är ett tydligt och typiskt exempel; det är ju företrädesvis i länder där det sker grova övergrepp mot mänskliga rättigheter som det finns anledning att med det argumentet försöka avvärja kritisk uppmärksamhet utifrån.
Saudiarabien är ett av de få länder som ännu inte deltar i FN:s två ledande människorättskonventioner: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Saudiarabien är part till andra viktiga människorättskonventioner utarbetade i FN:s regi som till exempel konventionerna mot rasdiskriminering, mot tortyr (och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning), barnrättskonventionen och – kanske lite överraskande – konventionen mot diskriminering av kvinnor.
Men, Saudiarabien har lagt in en brasklapp: konventionen mot rasdiskriminering, barnrättskonventionen och konventionen mot kvinnodiskriminering tillämpas endast i den mån de inte strider mot shariarätten.
Det betyder i praktiken till exempel vad gäller kvinnokonventionen att Saudiarabien inte anser sig bundet av merparten av innehållet. Många andra länder försöker också på liknande sätt friskriva sig från sina skyldigheter enligt människorättskonventionerna.
En otvetydig effekt har det i alla fall att vara part till en internationell människorättskonvention. Det blir absolut omöjligt att hävda att det som konventionen behandlar skulle vara en intern angelägenhet. Tvärtom, samtliga parter – 188 länder i kvinnokonventionens fall – svarar gentemot samtliga övriga parter för hur konventionen genomförs hemma. Samtliga är i sin fulla rätt att aktivt intressera sig för sina medparters eventuella brott mot konventionen.
Sådant är läget i den internationella rätten: Mänskliga rättigheter är en internationell angelägenhet.
Och en diktatur är en diktatur.
Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala universitet