Putins bomber faller över Ukraina. Det är krig i Europa, med uppenbara säkerhetspolitiska risker och katastrofala humanitära konsekvenser. Scenerna med barn som söker skydd i Kievs tunnelbana och familjer som tar avsked från varandra skildrar delar av krigets fasansfulla verklighet vid sidan av död och förödelse. Samtidigt visar Ukrainas försvarsmakt och hela det ukrainska folket imponerande beslutsamhet, motståndskraft och förmåga.
EU har också enats i sin solidaritet med Ukraina; omsatt i ett stort flyktingmottagande, ekonomiskt stöd och inte minst det historiska beslutet att bidra med försvarsmateriel. EU har även unisont stått upp mot Ryssland med en rad tuffa och långtgående sanktionspaket som i stor utsträckning kommer isolera Ryssland från det internationella samfundet. Detta är också investeringar i vår egen säkerhet. Ryssland utgör ett reellt hot mot EU:s medlemsländer, vilket Putin ger uttryck för med sin aggressiva retorik som till och med inbegriper kärnvapen.
Det viktigaste nu är att konkret fortsätta stötta Ukraina på alla tänkbara sätt, i takt med utvecklingen och utefter Ukrainas behov. Detsamma gäller beslut om nya sanktioner mot Ryssland, bland annat behövs sikte på den utbredda korruptionen i Putins regim och närmaste krets.
Naturligtvis kräver detta ytterst allvarliga läge omfattande insatser på näst intill alla områden – det humanitära, det ekonomiska, vad gäller försvars- och säkerhetspolitik och ytterst formerna för ansvarsutkrävande.
Även om händelseutvecklingen framåt är mycket svår att förutse bör EU även i detta skede ta fasta på några mer långsiktiga delar. Det handlar om:
EU behöver redan nu förbereda en strategi för att snabbt stötta den långsiktiga återuppbyggnaden av Ukraina, exempelvis vad gäller central infrastruktur i landet såväl som att stötta återhämtning i Ukrainas ekonomi. Det vakuum som kan uppstå efter kris och krig måste undvikas.
Utvidgningspolitiken är inte självklar och nuvarande process är förknippad med problem. I stort har utvidgningen historiskt däremot varit lyckosam. Demokratiska principer, ekonomisk tillväxt och frihet har generellt stärkts i nya medlemsländer tack vare medlemskapet. Ukraina har i både ord och handling tydligt visat att de vill tillhöra Europasamarbetet. Det ska vi ta fasta på. Att Europaparlamentet fattat beslut om att arbetet bör inledas för att göra Ukraina till kandidat för medlemskap är därför viktigt. Det är ett betydelsefullt gehör till Ukrainas kamp för frihet och det är en tydlig signal till Putin om att EU:s förbindelser till Ukraina är långvariga.
Antalet människor på flykt från krigets Ukraina ökar för varje dag. De främsta mottagarländerna inom EU måste nu stöttas ekonomiskt och operativt för att ha garanterad kapacitet i mottagandet. Att EU för första gången tillämpar direktivet om tillfälligt skydd är ytterligare uttryck för solidaritet med Ukraina. Det ger ukrainska flyktingar en snabb väg till uppehålls- och arbetstillstånd under en begränsad tid. Ännu en gång har den geopolitiska verkligheten också manifesterat vikten av att ha en ordnad gemensam europeisk migrationspolitik, som även fungerar i kris. EU har nu visat sig kapabel att hitta överenskommelser inom migrationspolitiken. Det bör vi bygga vidare på vad gäller migrationspakten, som syftar till att EU ska vara rustat för att hjälpa dem som verkligen behöver, samtidigt som återvändandet behöver öka och den ekonomiska migrationen minska.
Rysslands olagliga och orättfärdiga invasion på europeisk mark saknar motstycke sedan Andra världskriget. EU som helhet, medlemsländerna och enskilda medborgare har slutit upp och ställt sig på Ukrainas sida. Låt detta bli ett ihållande engagemang för Ukraina och för mer av europeisk enighet som lyckas leverera lösningar och reformer.