Det är augusti och snart kommer Sveriges skolbarn vara på väg till sina klassrum med lite för stora ryggsäckar och kanske ett nytt pennskrin. Det är av högsta vikt att varenda ett av dessa barn garanteras en god utbildning och chans att nå kunskapsmålen. För allas lika livschanser och för att kunskap innebär frihet.
I dagens skolsystem brister dessvärre likvärdigheten och vissa elever ges inte lika stora chanser. Vi tycker det är fantastiskt att alla får välja skola själv och att personer med idéer och engagemang för skolan ska kunna starta friskolor. Men för att garantera alla elever en likvärdig utbildning behöver förändringar i skolsystemet ske. Vi presenterar här 3 förslag för hur skolans finansiering bör ändras för att lyckas med just det.
Ett första problem är att skolpengen betalas ut per elev. Vi föreslår istället att ett grundbelopp ska betalas ut per klass. Då skolors kostnader inte främst är per elev utan de har höga fasta kostnader för personal och lokaler. Varje klass behöver ett klassrum och en lärare. En friskola som etablerar sig i en kommun kan optimera sina klasstorlekar medan en kommunal skola inte kan det då den har utbudsansvar och måste kunna erbjuda undervisning för kommunens alla elever. Om några elever per klass byter från den kommunala skolan förlorar skolan den fulla skolpengen per elev medan mycket av kostnaderna kvarstår. Skolan lär då få problem med resurser som kommer drabba alla de barnen som går i skolan. Några fler kommer kanske byta vilket leder till en ond cirkel där den kommunala skolan blir allt sämre. Det är också ett större problem eftersom konkurrenskraftiga kommunala skolor i dagsläget är nödvändiga för att hålla uppe kvalitén i hela utbildningssystemet.
Elevpengen leder även till att en skev incitamentsstruktur där skolors möjlighet att öka klasstorleken belönas, då intäkterna ökar per elev, samtidigt som kostnaderna knappt gör det. Det som premieras är alltså att ha klassrum och lärare som klarar av stora elevgrupper, inte kvaliteten i undervisningen. Knappast var det målet med friskolereformen.
Det andra sättet vi vill förändra skolpengen på är att införa ett tilläggsbelopp till kommunerna eller i framtiden staten för att kompensera för ansvaret det offentliga har. Ojämna årskullar, variation på antalet friskolor samt ansvaret att erbjuda alla elever undervisning skapar ökade kostnader för kommuner. Om man vill se en rättvis konkurrens mellan kommunala och friskolor behöver därför kommunerna få ett tilläggsbelopp, annars snedvrids marknaden till friskolornas fördel. Detta var något som Bildtregeringen förstod när de la fram reformen 1992, då kommuner tillades lägga på 15 procent i resurser i jämförelse med friskolorna men det får de inte idag på grund av regelverket om likabehandling. Detta menar vi är fel - ansvar behöver kompenseras.
För tredje är det viktigt att inse att varje barn är unikt. Socioekonomisk bakgrund och vad för utbildningsnivå ens föräldrar har påverkar också ens chanser i skolan. Vi vill därför att skolpengen ska kompensera för socioekonomisk bakgrund samt studiesvaghet. För gymnasieelever kan detta tilläggsbelopp grundas på deras meritvärde från grundskolan.
Det är dags att ta itu med skolans finansieringssystem. Ända sedan skolreformernas 90-tal har svensk skola hållits tillbaka av en elevpeng uppmuntrar till helt fel beteenden på skolmarknaden, och detta på bekostnad av eleverna. Från att klämma in så många barn och ungdomar som möjligt i samma klass, till att jaga bort de studiesvaga elever som behöver de bättre skolorna allra mest. Med LUF:s reformer får Sverige ett system där kunskapsförmedling får stå i centrum när skolor konkurrerar om eleverna. Det är helt nödvändigt för att uppnå en skola i världsklass.