I torsdags, den 20/7, inföll skattefridagen i Uppsala. Du som genomsnittlig inkomsttagare i Uppsala hade då tjänat ihop tillräckligt mycket för att kunna betala årets skatter. Allt du jobbat ihop fram till i torsdags har gått till det offentliga. Nu kan du börja tjäna pengar åt dig själv.
Skattefridagen är ett pedagogiskt mått på skattekvoten, framtaget av Skattebetalarnas förening. En genomsnittlig inkomsttagare i Sverige betalar i år 54,6 procent av den totala lönen i skatt. Utslaget på antal dagar betyder det att dag 200 – den 19 juli – var den första skattefria dagen. Det är en dag senare jämfört med i fjol och tre dagar senare jämfört med när regeringen tillträdde. I Uppsala infaller den skattefria dagen i år alltså ännu en dag senare.
Blir du förvånad? Du är inte ensam. Trots att Sverige minst sagt sticker ut internationellt med våra höga skatter är tillståndet illa förankrat bland svenskarna. Hela 94 procent tror att de betalar lägre skatt än de faktiskt gör. I genomsnitt tror man att den faktiska nivån är runt 34 procent – vilket hade placerat skattefridagen i början av maj.
Okunskapen handlar till stor del om hur vårt skattesystem är utformat. Det är lätt hänt att tro att inkomstskatten på lönebeskedet är hela ens bidrag till det offentliga – men då missar man såväl arbetsgivaravgifter som moms och allsköns punktskatter.
Redan för 100 år sedan förutspådde ekonomen Amilcare Puviani hur de framtida skattesystemen skulle komma att utformas. Han trodde att de styrande skulle försöka maximera allmänhetens tacksamhet genom att synliggöra fördelarna med staten, men dölja kostnaderna. Puviani menade att det låg i politikernas egenintresse att skapa en illusion av att skattebördan är mindre än den faktiskt är. Man kan inte annat än att ge honom rätt.
Om skattesystemet hade varit utformat med mer transparens och tydlighet hade vi med all säkerhet varit mer kritiska och ställt högre krav. Vi hade inte accepterat ännu en skattehöjning från regeringen – utan krävt att de lär sig hushålla med de 2000 miljarder av svenskarnas pengar som de redan tar in varje år.
Skattefridagens stora förtjänst är att den illustrerar att de pengar som vi tjänar står i direkt relation till våra arbetade timmar. Skattefrågan handlar om tid – den enda riktigt ändliga mänskliga resursen. När politiker genom skattsedeln lägger beslag på över hälften av det som vi tjänar tvingar de egentligen till sig över hälften av våra arbetade timmar. Förslag på skattehöjningar är i grunden anspråk på vår tid.
Men en vanlig inkomsttagare ska inte behöva jobba 200 av årets 365 dagar för någon annan. Alla borde få behålla mer av sin inkomst själva, i synnerhet i en tid när ledande politiker misslyckas med att hålla sina löften. Systemet behöver bli mer transparent – och skatten måste ned.
Catarina Kärkkäinen
Viceordförande Fria Moderata Studentförbundet