Högskolornas forskning och utbildning kostar i dagsläget 70 miljarder per år. En jätteinvestering för samhället. Styr och Resursutredningen (STRUT) som ser över hur högskolorna ska styras har fått förlängd tid. Utredningens preliminära förslag tar för lite sikte på att våra gemensamma investeringar ska ge avkastning i form av samhällsnytta. Vi vill lyfta fyra perspektiv som behöver diskuteras innan riksdagen fattar beslut om en ny styrmodell.
Statens kostnad för högskolan är stor, budgetposten ökar kontinuerligt och ligger i dag på 70 miljarder kronor per år.
Samhällssatsningen på högskolan är därmed större än den på vårt gemensamma försvar. Försvarsutgifterna diskuteras flitigt av politiken och det borde även satsningen på högskolan göra.
Högskolan har två viktiga uppgifter, att erbjuda högre utbildning och att bedriva forskning. På vilka sätt kan högskolan då skapa samhällsnytta inom dessa två områden? När det gäller utbildning skapas störst värde om studenter snabbt får välbetalda arbeten som kan ge skatteintäkter till Sverige.
Inom forskningen skapas samhällsnytta när nya kunskaper och innovationer hittar sin marknad och omvandlas till affärer.
IKEM:s medlemsföretag, som omfattar plast-, kemi-, raffinaderi- och life-science industrierna, har till 80 procent sina huvudkontor utomlands. Besluten om var företagen ska investera i forskning är komplexa. Två faktorer är dock avgörande: att det i landet finns världsledande kvalitativ forskning inom områden som är av intresse för företaget och att det går att hitta medarbetare med rätt kompetens. För industrins del råder det alltså inget motsatsförhållande mellan högskolans två uppgifter. Tvärt om. En världsledande forskargrupp på en högskola som har förmåga att utbilda inom rätt områden är attraktivt för globala företag. Det kan locka investeringar till Sverige.
När en ny upptäckt når sin marknad skapas ekonomiska värden, men det är arbetstillfällena som skapar störst värde för samhället.
Ett par tusen anställda på nya forskningsenheter ger höga skatteintäkter.
Avgörande för hur mycket samhällsnytta som skapas är alltså inte att kommersialiseringen av forskningen genomförs av svenskar ägare. Ibland kan det vara bättre att globala företag tar hand om kommersialiseringen, de har resurserna och kompetensen. Det viktiga är att investeringarna i forskning och produktion hamnar i Sverige. Svenska avknoppningar från högskolan är bra men inte alltid den snabbaste vägen till fler jobb. Därför bör STRUT-utredningen breddas och även väga in hur högskolan kan främja globala investeringar.
Mot den bakgrunden vill vi lyfta följande fyra förslag:
1. Inför en jobb-bonus till högskolorna.
Resursstyrningen av högskoleutbildningen bör utgå från den samhällsnytta som utbildningen genererar.
Sveriges Universitetslärare har visat att utbildningar i naturvetenskap och teknik fått sitt anslag urgröpt med 42 procent sedan 1994/95, trots att det finns en stor efterfrågan på utbildad personal inom dessa områden. En dyr utbildning kan vara mycket lönsam för samhället om den leder till välbetalda jobb som möter arbetsmarknadens behov. Utgå från att studenterna är kloka. Ge dem bättre information om vilka arbeten olika utbildningar leder till och hur stor efterfrågan det är på den kompetens utbildningen ger.
Inför en jobb-bonus för högskolorna. Ge mer pengar till de högskolor som utbildar studenter som efter avklarad utbildning snabbt får kvalificerade arbeten.
2. Skippa resurskrävande ansökningsarbete och satsa i stället på att attrahera investeringar.
Vänd trenden som innebär att forskningen blir allt mer statligt finansierad. Företagens investeringar i forskning och utveckling har fallit 20 procent mellan 2003 och 2014. Det är 20 saknade miljarder!
Uppmuntra forskare att starta en dialog med företagens FoU-avdelningar i stället för att fokusera på att söka pengar från olika myndigheter och organ som fördelar statliga pengar. Enbart kemiindustrin investerar över 90 miljarder kronor per år i FoU i Europa, men företagen känner sällan till all högkvalitativ forskning som sker i Sverige.
Det behöver skapas ekonomiska incitament för de forskare som attraherar investeringar till Sverige.
3. Locka Sveriges högskolor att ligga i framkant i digitaliseringen och internationalisering.
Det behövs ett kunskapsparadigm för styrningen av högre utbildning. Godkänd examen ska den student få som uppnått vissa kvalifikationer, inte den som klarat av vissa kurser. Låt framtidens student bli mer rörliga, mellan lärosäten men också mellan länder.
Satsa på online-utbildningar och låt svenska högskolor erbjuda tjänsten att i samarbete med företagen validera studenternas kunskaper.
Skapa system för validering, helst ett europeiskt eller internationellt, såsom European Qualifications Framework (EQF). Detta kommer bli allt mer viktigt om vi går mot ett samhälle där människor behöver studera i flera omgångar under sitt liv.
4. Sätt en prislapp på högskolans uppgift som kulturbärare och kulturinstitution.
Slutligen: Vår roll är att föra fram industrins tankar och perspektiv. Vi vet att högskolan är viktig som kulturbärare och kulturinstitution. Vi respekterar denna roll. Den bidrar till samhällsnyttan med andra värden än de som går att mäta i pengar. Utbildning och forskning inom detta område bör därför få vara fri och inte belastas med krav på samverkan och ekonomisk utväxling.
Det som är viktigt är att politiken diskuterar och sätter ner foten kring vad den fria delen får kosta och hur den ska styras.
Med dessa perspektiv som grund hoppas vi utredningen hinner utveckla sitt förslag på hur högskolor och lärosäten bäst ska styras för att ge oss gemensam nytta.
Greta Hjortzberg, ansvarig Kompetensförsörjning, IKEM – Innovations- och kemiindustrierna
Nils Hannerz, Forsknings- och innovationschef, IKEM – Innovations- och kemiindustrierna