I UNT (13/6) kunde vi läsa en artikel om Ebbe Höglund, 86 år, som fått vänta flera månader på ett nytt p-tillstånd för rörelsehindrade. En situation som både skapar stora sociala, fysiska och ekonomiska problem för honom. Alla i Ebbes ålder fortsätter inte att köra bil men de allra flesta vill fortsätta att klara sig själva och ha ett så socialt liv som möjligt. Under flera år har jag uppvaktats per telefon av ett flertal personer över 90 år som med förtvivlan efterfrågat anständig hjälp med att bryta hemmets isolering. För att klara det behöver de varierande hjälp. Vissa en assistent och färdtjänst som kan serva med dörr till dörr-skjuts. Vissa enbart med behovet av färdtjänst dörr till dörr. Inte minst efter att regionens kraftigt försämrat tillgängligheten till busshållplatser, vilket främst drabbar våra invånare med funktionshinder. Det är helt oacceptabelt och dumt att våra äldsta invånare behandlas på detta ovärdiga sätt. I ett land som gärna framställer sig som ”världens samvete”.
Under 2018 kunde vi ta del av att länsstyrelsen i Kalmar län gjort en kontroll av en fastighet. De fann då brister i hästhållningen. Ägaren fick ett föreläggande om att omedelbart ordna bristerna. Det handlade om att hästar inte får hållas ensamma och att de inte får ha för små hagar. Hästar får enligt lag inte hållas ensamma eller leva för trångt. Enligt lagen ska även husdjur få ordentlig uppassning. Det inkluderar även hamstrar som ska ha daglig tillsyn. Om du som djurägare bryter mot tillsynsplikten är det straffbart, enligt djurskyddslagen. Om det blir ett ärende hos länsstyrelsen kan det leda till en polisanmälan, rättegång och om en fällande dom till ett straff. För både hundar och katter gäller enligt lagen samma regel. Tillsyn måste ske minst två gånger om dagen. Enligt många kennelklubbar är det olämpligt att hundar är ensamma mer än cirka fem timmar per dag. Jordbruksverkets allmänna råd är att hundar som inte är valpar eller gamla ska rastas var sjätte timme. Är de valpar eller äldre hundar ska de rastas oftare.
Sverige har en lag som kräver att vi tar väl hand om våra djur. Till skillnad från i andra länder har även många av våra slaktdjur det drägligt. Eftersom jag är övertygad om att även våra djur har starka känslor och grundläggande sociala behov tycker jag att detta är en god ordning. Det är dock anmärkningsvärt att det inte finns någon liknande lagstiftning som gäller oss människor.
Ensamhet är ett av våra äldsta invånares mest upplevda problem. Det är både av medmänskliga och ekonomiska skäl viktigt att ta detta på största allvar. Om alla våra äldre, även alla äldre utan rätt till löpande hemtjänst, skulle ha samma rättigheter till daglig social kontakt liknande hundar, katter och hästar skulle våra vårdscentraler och sjukhus vara betydligt mindre belastade. Professor Peter Strang, Karolinska institutet, har skrivit en intressant bok som heter Att höra till. Boken handlar om ensamhet och gemenskap och sätter våra sociala behov i ett evolutionärt perspektiv.
De allra flesta människor vill inte vara ensamma och mår dåligt av att uppleva sig som ensamma. Åldrandeforskaren Lena Dahlberg, Karolinska Institutet, efterlyser en utveckling där man månar om äldre personers sociala behov lika mycket som om de fysiska. Även den lyssningsvärda överläkaren i psykiatri, Anders Hansen, som sommarpratade den 25 juni 2019 talade om hur upplevd ensamhet påverkar oss negativt.
Känslan av ensamhet leder tveklöst till sämre välbefinnande. En modern äldreomsorg måste mycket bättre ta hänsyn till detta. Alla tjänar på det i ett samhälle som det svenska. Exemplet med Ebbe visar tydligt hur enkelt vi kan bryta isolering och bruten självständighet genom betydligt snabbare och klokare handläggning av ärenden. Självklart kan avslag vara ett beslut som kan vara korrekt. Då måste det skyndsamt, och med automatik, följas av ett annat beslut som motverkar destruktiv ensamhet.