Den gröna energiomställningen och innovationskritiska råvaror för högteknologi ökar världens ökande behov av specifika material som till exempel batterimetaller. Många grundämnen, som litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller kommer till stor andel från länder med bristande sociala och miljömässiga förhållanden. Vidare har volatil geopolitik aktualiserat riskerna med importberoenden från ovänliga länder, sårbarhet i internationella försörjningskedjor och oro över resurskolonialism. De globala materialkedjorna skapar svåra utmaningar för samhället.
Att öka tillgången på mineraler och metaller är nödvändigt om vi ska klara omställningen. På hemmafronten finns det komplikationer som till exempel den laddade debatten om gruvors miljöpåverkan, hur urfolk och lokalbefolkningen påverkas och andra intressekonflikter visar. LKAB lyfter dock fram nya fynd i Kiruna som viktiga byggstenar för den gröna omställningen. Frågan om hur långt traditionell gruvdrift kan understödja växande behov från världens växande befolkning och behov är svårbesvarad. Men kanske behöver samhället också vända sig mot nya fronter för att tillgodose framtidens materialbehov?
Begrepp som "resursfronter (Eng. ’resource frontiers’)" är inte helt nya men saknar strikt definition. Konceptuellt avser dessa (1) resurser från ovanliga platser, (2) resurser som tidigare ansetts inte vara ekonomiskt lönsamma och (3) resurser som anses otillgängliga på grund av tekniska utmaningar.
Konceptet fångar trender som ultradjupa gruvor i kontinental jordskorpa, nya utvinningstekniker, gruvdrift av avlägsna områden som Arktis och tidigare orörda områden. Tidigare i år röstade norska stortinget för att öppna norska havsbottnar för exploatering motiverat med att det kan ge Norge bättre förutsättningar för självförsörjning samtidigt som efterfrågan på viktiga metaller ökar i världen. Innovatörer, investerare och motstridiga intressen ger sig alla in i huggsexan om resurser för framtiden.
Men den yttersta gränsen då? I en ny studie utforskar vi rymden som en potentiell källa för råvaror och den samhällsmässigt djupgående påverkan detta kan medföra på gott och ont. Utvinning av resurser från andra himlakroppar har länge varit hypotetiskt och mestadels varit ett tema i science fiction. Men samtidigt kan få kan ha missat att rymdkapplöpningen åter tagit fart, med nya länder som landat på månen. I bakgrunden finns också ökad inblandning av kommersiella företag som SpaceX, Blue Origin och Astrobotic Technology – något som skiljer sig från de nationella och prestigedrivna rymdprogrammens under 1960-talet.
En annan skillnad är en tydlig målsättning om att exploatera rymdens resurser. Nasas Artemis-program kretsar exempelvis runt att använda resurser på plats för infrastruktur i rymden och för tillverkning av utrustning och bränsle. Något som i bästa fall möjliggör språngbrädor ut i rymden som inte tär på jordens egna resurser. Men enorma potentialer av outnyttjade resurser i rymden kan också ge motiv för att inte bygga hållbara samhällen. I värsta fall blir en fråga om att lämna barnen för en bättre värld i rymden än att lämna en bättre värld för barnen här på jorden.
Nya framsteg visar att rymden sannolikt blir en teknologiskt och ekonomiskt möjlig arena inom de närmaste årtiondena. Indiens Chandrayaan-3, vars mjuklandning på månen i augusti 2023 kostade endast 786 miljoner kronor vilket är mindre än stora Hollywoodfilmer som The Martian och Interstellar. Detta kan också sättas i relation till de 400-450 miljoner som Marcus Wandts rymdresa till Internationella rymdstationen kostade. Estimerat värde på metallerna i objekt som den nickel-platinahaltig Asteroid 1986DA kan överstiga BNP för stora länder som USA, vilket ger incitament för utveckling trots de formidabla tekniska utmaningarna.
Att försumma eller betrakta den pågående rymdkapplöpningen som ovidkommande för framtida omställningar kan vara ett misstag. Tvärtom skulle rymdteknik och rymdens resurser kunna inspirera och bidra till att rita om de globala energi- och resurslandskapen och samhällets långsiktiga möjligheter.
Mänskligheten står inför stora utmaningar med att skapa hållbar utveckling för jordens växande befolkning och för att täcka upp förväntade behov från nya tekniker. Nya resursfronters möjligheter riskerar att bli missade om det inte görs ansträngningar från forsknings- och utbildningsinstitutionerna för att undersöka områden som planetvetenskap och rymdteknik samt utbilda nästa generation av ingenjörer och problemlösare.