Afghanistan: nio barn av tio har utsatts för våld, medan en av tre har varit med om att en nära familjemedlem mördats. Rekryteringen av barnsoldater har fördubblats på två år. 100 000 barn under fem års ålder dör årligen.
Nigeria: 75 000 barn riskerar dö av svält under de kommande tolv månaderna. I striderna mellan landets regering och terrorgruppen Boko Haram har 15 000 människor dödats, medan två miljoner har tvingats på flykt.
Sudan: 300 000 människor har dött till följd av inbördeskriget i Darfur. Civila utsätts regelbundet för fruktansvärda kränkningar, och landets president står anklagad för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten av Internationella Brottmålsdomstolen.
Syrien: Civila sjukhus i Aleppo bombas av regeringens stridsflyg, samtidigt som regeringens angrepp mot staden lett till att otaliga civila är i behov av vård. Under en vecka har 384 människor dött i Aleppo. Mer än 100 av dem var barn. I hela landet har tros 400 000 människor ha dödats sedan kriget inleddes.
Hittills i år har minst 3 502 människor omkommit när de försökte fly undan död och förföljelse över Medelhavet.
Krig. Tortyr. Svält. Förföljelse. Sådant som de flesta av oss som är födda och uppvuxna i det lugna Sverige knappt ens kan föreställa oss. Detta är vad människor flyr undan. Längs vägen möts de av skrupelfria människosmugglare som begär sanslösa summor för resor längs farliga rutter. Många dör längs vägen. När de sedan är framme i EU, i tryggheten, möts de av stängda gränser, taggtråd, demonstrationer, de trycks samman i tältläger och bevakas av väpnade vakter.
De beskrivs som potentiella terrorister och sexförbrytare, som ”lyxflyktingar” endast intresserade av att leva på bidrag. I bästa fall beskrivs de bara som en belastning för samhället.
Sverige, liksom EU i stort. har i princip stängt sina gränser för människor på flykt. Vår riksdagsmajoritet har vägt alla de fasor som människor på flykt står inför mot den milda obekvämlighet flyktingmottagandet orsakar Sveriges invånare, och funnit att svenska medborgares bekvämlighet väger tyngre än flyktingars liv. Riksdagsmajoriteten ser mot Syrien, där bomberna faller över civilbefolkningen, och säger ”vi behöver ett andrum.” Det är ett oanständigt och ovärdigt beteende. Vi är ett rikt land i fred och kan göra så mycket mer.
Vi får inte glömma vad det är som driver människor på flykt.
Vi får inte godta likställandet mellan Syriens, Afghanistans, Darfurs lidande och den börda flyktingmottagandet innebär för det svenska samhället. Och vi måste komma ihåg: riksdagen visste precis vad som hände i världen omkring oss när beslut kom om att stänga gränser, införa tillfälliga uppehållstillstånd och försvåra familjeåterförening.
Riksdagsmajoriteten visste precis vad det skulle få för konsekvenser. De visste. Glöm aldrig det.
I dag, på internationella dagen för de mänskliga rättigheterna, vill vi i FI Uppsala påminna rikspolitikerna om att mänskliga rättigheter gäller alla, alltid. Vi står upp för öppna gränser för människor på flykt, för permanenta uppehållstillstånd och för att bygga Sverige tillsammans.
För att återupprätta människovärdet och göra Sverige till det öppna och jämlika land vi har potential att bli, krävs förändring.
Och det senaste året har det blivit alltmer uppenbart att förändring inte kommer från riksdagen. Den kommer till riksdagen.
Adam Eberhag, medlem (FI) Uppsala
Mona Camara Sylvan, ledamot Uppsala kommunfullmäktige (FI)
Tomas Karlsson, ledamot Uppsala kommunfullmäktige (FI)