Ge värdigare livsslut

Inrätta ett palliativt sjukvårdsteam för äldreboenden, eftersom det utlovade kunskapslyftet uteblev, skriver Jonas Segersam och Ulla Johansson.

Ulla Johansson (KD)

Ulla Johansson (KD)

Foto: Dan Pettersson

Debatt2017-03-11 00:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kristdemokraterna är äldrepartiet framför andra. Inte som man kan tro för alla våra konkreta förslag och åtgärder som avskaffandet av fastighetsskatten eller att vi nu helt vill ta bort skatten på pensionen, vilken vi också tidigare sänkt i flera steg. Utan framför allt för att vi har en värdegrund som ger vägledning i hur vi ska ta hand om våra äldre på ett värdigt sätt och inkludera dem i samhällsgemenskapen.

Hur människor dör är en viktig värdemätare på tillståndet i samhället. Därför motsätter vi oss bestämt aktiv dödshjälp, som skulle innebära att männi­skolivet börjar graderas.

Men i de allra flesta fall kommer inte döden oväntat, utan blir ett, om än sorgligt så ändå oundvikligt, slut på åldrandeprocessen. Idealt sett borde alla få sluta livet i kretsen av nära och kära, med smärtlindring och ett sammanhang som innebär ett värdigt döende. Tyvärr är detta något som många aldrig får uppleva i vårt svenska samhälle. I vårt land där många människor slutar sina liv på boenden och i hemmen, ofta utan anhöriga eller närstående, har kommunens äldreomsorg i form av särskilda boenden och hemtjänst en avgörande betydelse för en professionell och god palliativ vård.

Den palliativa vården (vård vid livets slut) är mycket viktig för att kunna ge ett så fridfullt avslut som möjligt.

Tyvärr är den här typen av vård ett eftersatt område generellt, och personal på våra äldreboenden kan i dag sakna relevant utbildning i klinisk smärtbedömning, trots att de har en sjukvårdsutbildning för övrigt. Det här kan i praktiken innebära att under helger, då sjuksköterskor ofta inte finns på plats ute på äldreboenden, saknas helt kunskaper om vård i livets slutskede och vad som kan göras för att underlätta för patienten.

Den person som går in i en terminal fas på fredag eftermiddag riskerar alltså att inte få den vård hon eller han behövt – bara för att det är helg. Det kan röra sig om utebliven ångest- och smärtlindring, som i sin tur gör att livets slut blir svårare än vad det behövt vara.

Förut fyllde den palliativa vårdavdelningen Omtanken en viktig roll i Uppsala, men sedan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lade ned verksamheten 2015 har kompetenskraven ute på de kommunala vård- och äldreboendena drastiskt ökat.

Omtanken var ett uppskattat palliativt korttidsboende som var till för de allra sjukaste och svagaste i samhället, och på avdelningen fanns sjuksköterskor och undersköterskor tillgängliga dygnet runt, så även läkare och jourläkare. Patienterna fick mycket bra smärtlindring och hjälp med sina sjukdomstillstånd, och stöttades såväl fysiskt som andligt.

Vänsterstyrets argument för nedläggningen var att vård vid livets slut ”inte är en kommunal angelägenhet”. Men i stället för att sätta sig ned med landstinget för att hitta en bra alternativ lösning, valde man att ensidigt lägga ned verksamheten.

Vi i Kristdemokraterna föreslog, tyvärr förgäves, att man kunde haft en samverkan och låtit de verksamheter som i dag har det operativa ansvaret inom äldrevården tydligt få beställa och definiera utvecklingsarbetet utifrån sina behov.

Nu när Omtanken med sina 20 vårdplatser är borta har ansvaret lagts över på verksamheterna.

Särskilt tung har belastningen blivit på just äldreboenden. Väns­terstyrets löfte om satsningar på kunskapslyft – som utlovades i samband med nedläggningen av Omtanken – har i dag, drygt ett år efteråt, knappt kommit i gång.

Vi föreslår att man inrättar ett särskilt palliativt sjukvårdsteam för kommunens äldreboenden, i likhet med det sjukvårdsteam för avancerad vård i hemmet som kan fås genom Trygghetsjouren. Vi vill också öka bemanningen av sjuksköterskor på äldreboenden, kombinerat med kompetensutveckling för undersköterskorna, och förbättra rutinerna kring inskrivning där hänsyn tas till språk, kultur och religion för att så långt som möjligt kunna respektera den boende vid livets slut.

Människovärdet måste alltid överordnas den kommunala byråkratin.

Tyvärr befäster den socialistiska majoritetens agerande bilden av att systemet har blivit viktigare än idealen.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala kommunUlla Johansson, äldrenämnden (KD) Uppsala kommun

Uppsala