Sverige och Europa, för att inte säga hela världen, står inför ett antal historiska paradigmskiften. Det handlar om den ekonomiska politikens inriktning, där man efter trettio år av främst besparingar, privatiseringar, ökad ojämlikhet och minskat politiskt inflytande långsamt rör sig mot krav på större statliga investeringar, mer reglering av marknaden och ökad ekonomisk utjämning. Det handlar om effekterna av ökad robotisering, datorisering och globalisering, som i förlängningen kan leda till att hälften av dagens jobb är borta om tjugo år.
Det handlar om hoten från en växande nyfascism, till stor del sprungen ur ett missnöje med samhällets orättvisor och följderna av de senaste ekonomiska kriserna.
Frågan vi gröna måste ställa oss är, vilka svar har vi på dessa stora samhällsutmaningar? Vi gröna debattörer tror att en central punkt är att vi följer vårt partiprogram och ger varje människa rätt till en ekonomisk grundtrygghet. Vi vill konkretisera detta till att driva frågan om basinkomst.
Vårt svar på kraven från ekonomer som Thomas Piketty och Guy Standing borde vara att vi är beredda att kraftigt beskatta sådant som i dag är koncentrerat till ett krympande fåtal: förmögenheter, fastigheter, land, materiella produktionsmedel, arv, naturresurser och självklart miljöförstöring.
Därutöver vill vi avskaffa merparten av befintliga socialförsäkringar och bidrag och på det spara in omkring 400 miljarder kronor. Dessa pengar ska i stället delas ut till alla villkorslöst genom en summa som går att leva på.
För att uppnå detta borde de höjda skatterna sammanlagt uppgå till minst 600 miljarder, vilket totalt skulle ge ungefär 10 000 kronor per medborgare i månaden.
Detta ger oss mer jämlikhet och mer personlig frihet. Det ger oss chansen att utrota fattigdom och utanförskap. Dessutom flyttas fokus från dogmen att arbete ska skapas till att livskvalitet kan värnas.
Det viktigaste är dock att makten över människors tid på detta sätt kan flyttas från stat och arbetsgivare till medborgaren.
Vi får själva välja om vi vill lönearbeta, vad vi då vill arbeta med och hur mycket vi vill arbeta för att vår inkomst utöver basinkomsten ska täcka det vi vill ha råd med.
När vi slipper välja mellan slitsamt lönearbete på heltid och arbetslöshet kan fler jobb delas på. Arbetslösa, sjuka och personer med funktionshinder kan med basinkomst leva mer värdiga liv utan kränkande behovsprövanden. Vidare kan vi mota fascismen genom den ökade tillit mellan människor som kommer ur ett system där ingen lämnas utanför, där ingen behöver betraktas som parasiterande på andras välfärd och frihet, eftersom alla åtnjuter samma ekonomiska minimirättigheter.
För att detta system ska kunna upprätthållas krävs dock att människor även i fortsättningen arbetar.
Vissa hävdar att höga bidrag tar bort människors incitament för att jobba. Just det har varit argumentet för att införa alla de kontrollmekanismer som påtvingas människor utan lönearbete i dag. Detta motsägs dock, både av en nyligen uppmärksammad studie från British Sociological Association, samt av resultaten från olika basinkomstförsök som redan gjorts. Den förra visade på att människor i länder med väl utbyggda välfärdssystem var mer villiga att arbeta, även om de inte skulle behöva lönen.
Detta har att göra med Maslows kända behovstrappa. När alla människans basbehov av mat, vatten, kläder, säkerhet och trygghet är säkerställda, kan hon avancera och söka kärlek, självförverkligande, kreativitet och tolerans. Då kan vi tala om att människor når sin fulla potential, och vem vet vilket samhälle vi då kan bygga tillsammans?
En allmän rättighet kan inte generera tacksamhetsskuld till staten, men däremot kan en frivillig vilja att på sina egna villkor bidra till samhällsbygget växa fram när alla känner att de har fått en rättvis chans i livet, och en frihet att välja hur den ska förvaltas.
Vi kan då till exempel välja att lönearbeta, starta företag, frivilligarbeta inom civilsamhället eller bli aktivister inom någon fråga vi brinner för.
Vi kanske väljer att lägga mycket tid och engagemang på att uppfostra våra barn, umgås med släkt och vänner och att vårda våra fritidsintressen, saker som betyder mycket för vår lycka och utveckling. I de olika försöken som har gjorts, i Indien, Alaska och Namibia för att nämna några, märktes just en nedgång i arbetslöshet. Småföretagandet ökade och människor kunde ta mer hand om släkt och vänner, samt organisera sig politiskt. Innovationsrikedomen skjuter i höjden, just eftersom drivna människor får tänka långsiktigt och ta risker.
Människor vågar vara arbetslösa det där halvåret det tar att utveckla sin idé, starta ett företag och komma i gång.
Vi tror att ett samhälle som prioriterar livskvalitet framför arbets- och statushets kan ställa om till en hållbar social och ekonomisk utveckling på allvar. Den ohållbara konsumtionshetsen ersätts av en socialt och ekologiskt medveten konsumtion. Valet mellan jobb kontra miljö eller mänskliga rättigheter blir lättare för både politiker och arbetstagare om vi kan ställa krav på företag utan att utsätta deras anställda för allvarliga ekonomiska risker. Det betyder exempelvis att vapenexporten kan begränsas utan förödande undantag. Miljöpartiet borde snarast göra detta till vårt stora projekt jämte klimatpolitiken. Ta chansen redan nu på den kommande kongressen i juni!
Jacob Schönning, Martin Holmer,
Lovisa Lindberg, Firdevs Anik,
Paul Jacobson
Medlemmar Grön Ungdom Uppsala