Borgerliga partier omfamnar det statliga alkoholmonopolet, menar Geijerska studentföreningen.
Det har på senare tid blivit regel snarare än undantag att se Liberalerna och Kristdemokraterna kretsa runt fyra procent i opinionsmätningarna. Förra gången Liberalerna fick över sex procent av rösterna användes 50-öringen fortfarande som betalningsmedel.
Även om de senaste valresultaten visade på mer framgång än vad opinionsmätningarna hade gjort är det tydligt att partierna har förlorat den plats och det inflytande de en gång haft.
I både riksdags- och EU-val är partierna oförmögna att entusiasmera sina väljare. Tillvaron runt gränsen borde agera väckarklocka för L och KD men de verkar oförmögna att kvickna till.
Snarare ges intrycket av att de skäms för sin egen politik.
Regeringens senaste utspel om gårdsförsäljning är ett belysande exempel på denna skam. Regeringen kallar förslaget en “frihetsreform”, men det är att göra en höna av en fjäder.
Att få köpa fyra flaskor vin efter en obligatorisk guidad tur samt en föreläsning lär knappast vara det första som kommer till minnet när man i framtiden pratar om 2000-talets stora frihetsreformer.
Utredningens övergripande uppdrag var att utreda gårdsförsäljning mot bakgrunden att “Systembolagets monopol säkras”. Samtliga företrädare för en borgerlig regering anser sig vilja ”värna om alkoholmonopolets fortbestånd”.
Men är det verkligen så? Stämmer det att de borgerliga partierna enhälligt anser att statligt alkoholmonopol bör finnas i Sverige? Debatten tycks, likt många andra, slentrianmässigt utgå från den stora statens status quo.
För att legitimera sitt eget existensberättigande hänvisar Systembolaget till sina egna undersökningar som menar att bolaget bidrar till en ökad folkhälsa och minskar alkoholkonsumtionen med 20 procent. Men faktum är att det inte går att dra sådana slutsatser från deras undersökningar.
De undersökningar som har gjorts visar att ett avskaffande till och med skulle kunna minska alkoholförsäljningen med en procent. Tidigare i år avslöjades även att företrädare för Systembolaget samlat in namn på opinionsbildare och aktörer som motsätter sig deras verksamhet.
Detta borde rimligtvis väcka frågan om detta är en typ av kontroll och övervakning som ett statligt bolag borde bedriva. Debatten lyser dock med sin frånvaro.
Omfamningen av det statliga monopolet är ett tydligt exempel på hur de borgerliga partierna misslyckas med att formulera politik som går i linje med sin egen världsbild.
De tycks snarare agera utifrån den socialdemokratiska logiken att det är det offentligas roll att reglera myndiga människors alkoholkonsumtion.
Detaljstyrningen av alkoholpolitiken i Sverige är unik med regler kring allt från hur avgränsad serveringsytan i restauranger måste vara till hur många meter bort kunden får gå med sin medköpta öl för att säljaren inte ska förlora sitt tillstånd. Även graden av berusning är reglerad enligt lag.
Det är faktiskt förbjudet att vara synbart berusad i en bar, oavsett om man gör sig skyldig till förargelseväckande beteende eller inte. Om en bartender skulle servera någon onykter alkohol kan ägaren som följd förlora alkoholtillstånd och riskera fängelse.
Denna kvävande reglering resulterar i att Sverige landar i nedre tredjedelen i Nanny State Index, som mäter detaljstyrning och reglering av bland annat alkohol. En uppluckring av detaljstyrningen skulle ge vuxna människor möjligheten att förhålla sig till alkohol på ett mer naturligt sätt.
Sverige skulle inte bara bli ett land som mer liknar våra europeiska grannar, utan även roligare och friare att leva i.
Visst är gårdsförsäljning ett steg i rätt riktning men förslaget visar snarare på den ängslighet som begränsar de borgerliga partierna. De är oförmögna att föra en självständig politik utan att snegla mot socialdemokratin.
I stället för att skämmas för sin egen politik borde KD och L undersöka möjligheterna att driva politik som går bortom statens paternalistiska roll.