Det hände i juli 1994. Så länge sedan nu.
En far hittade sin nittonårige son hängande från taket. Stefan. Min första kärlek. Död.
Varför berättar jag det här för er, människor jag inte ens känner? Det är ju så länge sedan, är det inte det? Tjugo år sedan. För andra tjugo dagar. Tjugo minuter. För samma sak hände någon nästan nyss.
Jag träffar dem ibland; de som går igenom samma helvete här och nu. Psykisk ohälsa är den främsta orsaken till sjukskrivning. För den som tar sig till sjukvården och får sitt kroppsliga vårdbehov fastställt finns en vårdgaranti. Inte mer än tre månader ska man behöva vänta om man behöver hjälp. Men löftet om vård inom tre månader gäller inte psykologhjälp. Lagstiftningen om vårdgaranti är otillräcklig.
Sjuka människor måste enkelt få vård. Om fler fick snabbt stöd på vårdcentraler och i privat psykoterapi skulle den specialiserade psykiatrin få mer tid att hjälpa de som lider av allvarligare psykisk sjukdom. I Uppsala län säkrades därför tillgången till psykoterapi under föregående mandatperiod. Men en läkare eller psykolog som i dag bedömer att den människa de har framför sig behöver sådan hjälp tvingas i stället skicka remiss till Kafkas ”Processen”. Möjligheten att snabbt få behandling finns inte längre, inte utan en bedömning i specialistpsykiatrin. I stället för remiss till vård får patienter remiss till en lång och osäker väntan.
Specialistpsykiatrin ska inte på något sätt ha del av skulden för att månaderna rinner förbi i patienternas liv – de måste prioritera sin tid till de svårast sjuka. Men patienterna väntar, och eftersom psykologbehandling inte ingår i vårdgarantin kan vårt läns sjuka inte vända sig till andra landsting.
Här finns pengar att tjäna, och det är oacceptabelt. För vad gör en människa i desperat behov av vård, som inte får den? För allvarliga fysiska sjukdomar finns strikta regler för vem som får ge råd och behandling, men för psykiskt sjuka saknas skyddet. Kvacksalveri är tillåtet - självutnämnda helbrägdagörare och outbildade terapeuter kan utan kontroll eller uppföljning ta ordentligt betalt av sjuka människor. Lagen måste ändras.
De privata psykoterapeuterna i vårt län tvingas numera ägna sin tid till invånare som betalar själva. Den som har råd behöver inte vänta. Vårt läns remissförbud till psykoterapi måste upphävas – allt annat är otänkbart för var och en som värnar jämlik vård. Dessutom måste vårdgarantin säkra tiden även till återbesök: vi måste garanteras vård så länge vi behöver den.
Ibland hjälper inte ens den snabbaste besökstid. Självmord är det vanligaste skälet till att unga män dör, och därför kan psykiatriambulans rädda liv. Det ger ett tryggare omhändertagande att mötas av specialiserad sjukvårdspersonal i stället för att hämtas av polis. För ett drygt år sedan föreslog vi därför Blåljuspsykiatri i Uppsala. Håll tummarna för att förslaget blir verklighet.
Listan över nödvändiga förbättringar kan göras lång. Det råder nationell brist på specialistpsykiatrer och psykiatrisjuksköterskor, och många går i pension de närmaste åren.
Liberalerna har därför krävt betald specialisering till psykiatrisjuksköterska, och utbildning av fler psykologer och psykiatrer. Vi har också föreslagit närmare samarbete mellan sjukvården och elevhälsa, socialtjänst och äldreboenden. Vi vill se fler psykologer och kuratorer på länets vårdcentraler, och vi vill bättre fånga upp barn till patienter med svåra sjukdomar för att förebygga ohälsa.
Den rödgröna ledningen borde också följa revisorernas krav på att specialistpsykiatrin arbetar mer utåtriktat. Som en del i detta föreslog vi konsultteam från specialistpsykiatrin som stöd för primärvård och kommunal omsorg, men vårt förslag avslogs. Det oroar oss.
Stefan är död. Det går inte att göra något åt. Men föräldrar idag ska inte riskera att förlora sina barn, anhöriga ska inte behöva se den de älskar förlora viljan att leva. Vi är hela människor där kropp och själ hänger ihop. Det måste också avspeglas i sjukvården.
Lina Nordquist
Regionråd (L)