En oenig HD friade Lidköpings kommun och fastslog att skollagens 6:e paragraf inte är tillräckligt tydlig med vad som menas med kränkande behandling för en fällande dom rörande den händelse där en lärare med våld flyttade på en elev som blockerade vägen för andra. Politiker, fackliga företrädare och andra beslutsfattare förefaller alla nöjda. Vuxna får ta i, även fysiskt, om det behövs, hoppas man nu. Förtydligade befogenheter låter onekligen bättre än att helt sonika konstatera att lärare och annan skolpersonal får utöva våld mot barn, om eleverna stör andra och inte lyder uppmaningar från vuxna.
För oss i Riksförbundet Attention som företräder barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som till exempel ADHD och Autism/Aspergers syndrom är det något som skaver med denna unisona tillfredsställelse. Ingenstans hörs röster som står på barnens sida.
Vi tycker att man drar väl stora växlar på domslutet. Mer fysiskt våld från vuxna mot barn med våra funktionsnedsättningar är inte den väg framåt vi vill se. Incidenten i Lidköping ser vi som ett uttryck för brist på kunskap om en stor grupp elever. Omkring åtta procent av eleverna uppskattas ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Räknar man även in elever som har liknande svårigheter, men som inte uppfyller kraven för en diagnos, blir antalet ännu fler. Hur de ska få en fungerande skolgång är en viktig och angelägen samhällsfråga.
Ordningsproblemen måste sättas in i sitt sammanhang. När resurser dras in och skolresultaten för elever med NPF fortsätter att rasa efterlyser vi en lösningsorienterad skoldebatt som innebär att alla som jobbar i skolan får adekvata kunskaper som hjälper dem att arbeta förebyggande mot konflikter och att hantera verkningarna av dem som uppstår. Det leder till en bättre arbetsmiljö för både lärare och elever.
Låt oss också på en gång vara tydliga med att vi är för en skola präglad av trygghet och studiero. Det är sannolikt ännu viktigare för elever med NPF än andra barn. Vi vet hur svårt omgivningen har att förstå komplexiteten i osynliga funktionsnedsättningar. Det är vanligt att symptomen missuppfattas för ointresse, trots, ovilja med mera. Vi vet också hur ”hårdare tag” från personal som tycker att barnet ska ”skärpa sig”, kan trigga igång beteenden och känslor av vanmakt hos barnet som kanske under hela skoltiden tvingas känna sig hopplöst, inte duga och aldrig får en chans att lyckas. Hårdare tag är inte lösningen, det förvärrar och de insatser som används kontraproduktiva.
Vi kräver att grundläggande specialpedagogik ska ingå i alla lärar- och skolledarutbildningar. I utbildningen för skolledare ska ett speciellt fokus läggas vid rektorns roll och hur skolan kan organiseras för att skapa en tillgänglig lärmiljö för elever med funktionsnedsättning.