REPLIK
I förra söndagens UNT (6/12) har tre moderater i Uppsala kommunfullmäktige kommenterat min artikel (UNT 29/11). De påstår bland annat att det jag skrivit ”är ett påhopp mot personal, lärare och skolledare som varje dag kämpar för barn och ungdomars rätt till kunskap och trygghet”. Jag är förvånad att man kan läsa min artikel på det sättet. Jag är övertygad om att alla som jobbar på friskolor gör sitt allra bästa för att ge eleverna där en så bra utbildning som möjligt. Detsamma gäller alla som jobbar på de kommunala skolorna, och kanske i ännu högre grad eftersom de möter fler utmaningar. Det inte personalen det är fel på, det är systemet som behöver ändras.
Man kan inte, som de tre moderaterna gör, jämföra utbildning med toapapper och datorer. Det visar bara att man inte förstått vad utbildningar handlar om. Eftersom man antar att betygen säger något om kvaliteten på skolan sätter skolorna delvis betyg i syfte att attrahera fler elever. Att höga betyg inte är lika med goda kunskaper är dessvärre en realitet i svensk skola idag. Detta är en direkt konsekvens av att många friskolor drivs av krav på vinst. Effekterna av glädjebetyg borde i högsta grad oroa även moderater.
Det stämmer att en klar majoritet av pedagogerna är kvinnor. Men det betyder inte att de självklart är i majoritet när det kommer till ägandet av friskolorna. Det kanske rentav är så att det är övervägande män som står för ägandet och vinstuttagen? Men det är inte heller entreprenörers könstillhörighet den här debatten handlar om utan om det allvarliga systemfel som den svenska skolan dras med.
Jag tvivlar inte på att ”friskolor även tar emot barn som har det tufft”. Men den generella bilden visar att ”eleverna på fristående skolor i genomsnitt har betydligt starkare socioekonomisk bakgrund än eleverna på kommunala skolor” (SOU 2020:28). Att den svenska skolan blir alltmer segregerad är ett stort problem. Skolan kan spela en stor roll för att motverka segregation och främja integration.
I utredningen om en mer likvärdig skola (SOU 2020:28) sammanfattas utvecklingen inom svensk grundskola de senaste decennierna genom konstaterandet att den inte har lett till ”vare sig ökad likvärdighet eller förbättrade resultat trots att de under lång tid varit centrala mål för svenskt utbildningsväsende”. Delar Moderaterna uppfattningen att detta är centrala mål för den svenska skolan?