I dagens forskningspolitiska debatt ser vi förslag till samverkan kring ”strategiska” forskningsprojekt liksom till radikal omorganisation av finansieringssystemet, allt i syfte att söka utveckla vår internationella ställning inom forskningen. Samtidigt framhåller flertalet aktörer, från forskare till politiker, vikten av fri grundforskning och att denna bör ha omfattande stöd.
Vi som författat detta inlägg ser en annan bekymmersam utveckling där politiker, forskningsfinansiärer och i viss mån lärosäten styr forskarna mot förutbestämda snävt definierade områden och stryper bidragen till fri (obunden) forskning. Vi vill hävda att denna inriktning tenderar att motverka sitt syfte, att leda till praktisk landvinning. Forskningens karaktär av pussel kan illustrera problemet.
Det av Richard Nixon på̊ 1970-talet lanserade "war on cancer" blev ett misslyckande, med enorma belopp till projekt utan stöd i den genteknikkunskap som växte fram långt senare. Principiellt likartad felsyn präglar fortfarande mycket av den forskningspolitik som med inriktning mot "strategiska" mål, lockar forskare att söka anslag för hårt styrda projekt med begränsad möjlighet till framgång.
Problemet illustreras i den vänstra bildrutan. Befintlig kunskap representeras av de markerade pusselbitarna i nedre vänstra hörnet och det sökta, tillämpade målet av X. Anslagsgivaren, särskilt EU-kommissionen, förväntar sig en rad pusselbitar längs diagonalen mot målet. Toleransen mot avvikelser är låg. En alltför stor proportion av anslagsstödda projekt mot tillämpade mål saknar tillräcklig förankring i grundläggande kunskap. Vi ifrågasätter inte betydelsen av tillämpad forskning, men den måste grundas på en adekvat kunskapsbas, såsom i bildens mittruta.
Fri grundforskning tar utgångspunkt i vetenskapligt intressanta idéer, utan primär inriktning mot praktisk tillämpning. Sådan forskning utgör en del av den akademiska friheten. Projektens utveckling styrs av idéer som forskaren inhämtar längs vägen. Processen begränsas inte av ramar, utan kan utvecklas i oväntad riktning, mot upptäckten Y, i höger bildruta. Resultaten blir ofta oförutsebara men med oväntade kopplingar till praktiska tillämpningar av stort värde.
Beslutande instanser – universitet, forskningsråd, regering – har med emfas uttalat sig till förmån för "grundforskning" och "forskningens frihet". Vi citerar från utbildningsdepartementets forskningsproposition (Prop. 2020/21:60), som avser innevarande fyraårsperiod: "Resultat från fri forskning av hög kvalitet, där forskare själva formulerat sina forskningsområden och frågeställningar, lägger grunden för den kunskap som samhällsutvecklingen vilar på"; "Regeringen anser att det är angeläget att stärka den fria forskningen."
Citaten anknyter till Vetenskapsrådet, i vars uppdrag ingår att värna fri forskning, där ansökningar om forskningsmedel bedöms på rent inomvetenskapliga grunder.
Vetenskapsrådet agerar dock ofta i motsatt riktning, med strategiska satsningar mot förutbestämda områden, avgränsade genom ledande direktiv vid fördelningen av forskningsanslag. Ansökningar som saknar en tydlig inriktning mot utpekade frågeställningar missgynnas. Avvägningen mellan olika typer av forskningsstöd har alltmer kommit i obalans till den fria forskningens nackdel.
Det är synnerligen anmärkningsvärt att satsningen på "fri forskning" under innevarande fyraårsperiod uppgår till endast någon procent av anslagen till på olika sätt styrd forskning. En svårighet i sammanhanget kan ligga i definitionen av själva begreppet "fri forskning". Ett sätt att kringgå det semantiska problemet och samtidigt skapa en grogrund för ett mera balanserat forskningsstöd vore att i större utsträckning utlysa forskningsanslag opreciserat inom mycket breda områden, såsom medicinsk forskning, datavetenskap, statskunskap och så vidare. Inget hindrar att en potentiell praktisk tillämpning som identifieras i ansökan (bildens mittruta) ges positiv betydelse inför beslut om ekonomiskt stöd.
Nästa forskningspolitiska proposition planeras till 2024. Samtidigt har den statliga forskningsfinansieringsutredningen, som verkat sedan hösten 2022, just presenterat en framtida tredelad myndighetsstruktur – Vetenskapsmyndigheten, Myndigheten för strategisk forskning samt Innovationsmyndigheten - där framför allt den förstnämnda inriktas mot fri grundforskning.
Vi hävdar att kvaliteten på svensk forskning skulle höjas i vid mening av en ökad satsning på fri forskning nu och framgent. Det finns skäl att tro att en ökande andel av de medel som riksdagen avsätter till forskning då skulle leda till oväntad samhällsnytta och ge Sverige en mer framträdande position internationellt.