De landsomfattande protesterna i Belarus har pågått i över 50 dagar sedan presidentvalet den 9 augusti. Hundratusentals belarusier går regelbundet ut på gator och torg med sina tydliga krav: Stoppa våldet och repressionen, släpp de politiska fångarna fria och genomför ett nytt, fritt och demokratiskt presidentval.
Demonstranterna har dock mötts av ännu mer våld och repression från Lukasjenkas sida. Totalt har mer än 10 000 människor gripits sedan den 9 augusti. Minst tre personer har dödats till följd av polisens våldsamma agerande, mer än 500 fall av tortyr har dokumenterats, ytterligare många människor har skadats svårt.
Under de senaste veckorna har brutaliteten från kravallpolis och andra specialstyrkor under regimens kontroll ökat. Samtidigt har alltfler politiskt motiverade rättsprocesser inletts mot företrädare för demokratirörelsen.
Presidiemedlemmarna i det koordinationsråd som oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja initierade efter att ha tvingats i exil är samtliga föremål för rättslig förföljelse. Några av dem sitter häktade, andra har liksom Tsichanouskaja tvingats ut ur landet. Ytterligare flera centrala medarbetare inom oppositionen har drabbats av samma öde.
Bland de politiska fångarna återfinns också den häktade Maryja Rabkova, som leder och samordnar människorättsorganisationen Vjasnas volontärsarbete. Denna verksamhet har spelat en mycket betydelsefull roll i samband med bevakningen av den aktuella händelseutvecklingen i Belarus, inte minst när det gäller dokumentationen av den tortyr som regimens styrkor gjort sig skyldig till.
I denna situation är det viktigt att det internationella samfundet agerar aktivt för att stötta den belarusiska demokratirörelsen. Sverige och EU måste hålla kvar Belarus högt upp på dagordningen och vara principfast i sina fördömanden av repressionen och konstaterandet att Lukasjenka inte är någon legitim president. Här har Sverige en särskild roll att spela, med sitt traditionella utrikespolitiska fokus på demokrati och mänskliga rättigheter.
Sverige och EU bör samtidigt bidra till att ge ökad legitimitet för Tsichanouskaja och koordinationsrådet fram till att ett nytt val kan hållas. Det är bra att EU sent omsider lyckats enas om sanktioner mot ett antal personer som bär ansvar för människorättsbrott i Belarus. Sanktionerna innebär en viktig signal om att övergreppen inte går obemärkt förbi, de ökar trycket på regimen och utgör samtidigt ett stort moraliskt stöd för repressionens offer. Sanktionslistan bör dock utvidgas så att den även inkluderar Aljaksandr Lukasjenka själv, som är den mest skyldige i sammanhanget.
Händelseutvecklingen efter valet har ökat sårbarheten för den belarusiska självständigheten. Ryssland agerar nu aktivt för att stärka sitt inflytande över landet, bland annat genom att pressa Belarus till ökad integration mellan länderna. Här måste EU också vara tydligt och markera – gentemot såväl Ryssland som Belarus – att man inte accepterar eventuella överenskommelser som den illegitima belarusiska regimen kan komma att ingå till skada för Belarus självständighet.
De ekonomiska bidrag som EU tidigare riktat till den belarusiska staten måste omvandlas till effektiva stödprogram för det oberoende civilsamhället och repressionens offer. Behoven på detta område är mycket stora och kommer att förbli så även framgent.
Den belarusiska proteströrelsen har hittills uppvisat en imponerande styrka och vägrat vika sig för regimens våld och repression. Ett handfast och stödjande agerande från den demokratiska omvärlden kan bidra till att ytterligare stärka uthålligheten och därmed främja förutsättningarna för den demokratiska förändring som folket i Belarus kämpar för.