REPLIK
Karin Ericsson, Ola Lindberg och Stefan Hanna anklagar i en debattartikel (UNT 19/5) mig och Centerpartiet för att tala med kluven tunga i spårvägsfrågan. Jag anser att vi i Centerpartiet varit osedvanligt tydliga i denna fråga, men då vår uppfattning tydligen gått debattörerna förbi upprepar jag gärna att Centerpartiet motsätter sig planerna på spårvägar och spårvagnstrafik i Uppsala.
I januari 2018 då Uppsala kommunfullmäktige tog ställning till det så kallade Uppsalapaketet valde Centerpartiet som enda parti att rösta emot förslaget. Dels på grund av den omfattande exploatering som följer av avtalet, dels på grund av skrivelserna om spårväg och dels på grund av att ingen medborgardialog föregick beslutet. Detta hoppas jag att debattörerna Ericsson, Lindberg och Hanna är medvetna om, givet att två av dem vid tidpunkten företrädde Centerpartiet i kommunfullmäktige.
Därefter har Centerpartiet i flera samrådsyttranden, debattartiklar och beslutsärenden klargjort att vi motsätter oss såväl den föreslagna exploateringen av de sydöstra stadsdelarna som etableringen av spårvägstrafik i Uppsala. Spårväg är en dyr och odynamisk teknik som inte möter en växande stads behov av kapacitetsstark kollektivtrafik. Spårvägsprojektet förutsätter även uppförandet av en kilometerlång bro genom det känsliga naturreservatet Årike Fyris. En sådan bro skulle innebära stora risker för Uppsalas dricksvatten och därtill kräva en investering i miljardklassen.
Viktigt att påpeka är att med nuvarande planer är den tänkta spårvägsförbindelsen över Fyrisån överflödig, oavsett exploateringsgrad i de södra och sydöstra stadsdelarna. Bergsbrunna station ska endast trafikeras av pendeltåg. För boende i Södra staden kommer det således ta längre tid att ta spårvagn till Bergsbrunna och pendeltåg till Stockholm, än att ta spårvagn till Uppsala C och regionaltåg till Stockholm. Resandeefterfrågan på sträckan är inte tillräcklig för att motivera vare sig den dyra spårvägen eller den ännu dyrare bron.