I dag den 21 februari är det den internationella modersmålsdagen, en dag som instiftades 1999 av FN:s fackorgan UNESCO. Medan denna dag kanske inte uppmärksammas särskilt mycket i Sverige är den desto viktigare för talare av hotade språk. I dag beräknas det finnas minst 6000 språk i världen av vilka närmare hälften bedöms vara hotade. Det uppskattas att två språk per månad försvinner för alltid!
Man kan kanske tro att detta sorgliga faktum endast gäller ”små” språk. Så är dock inte fallet. Ett exempel är uiguriskan med omkring 12 miljoner modersmålstalare. Uiguriska, tillhörande den turkiska språkfamiljen, har sitt historiska centrum i det område som av Kina benämns Xinjiang, men som uigurerna själva kallar Östturkestan. Under de senaste åren har den kinesiska kommunistregimen genomdrivit en kampanj i syfte att utplåna deras kultur och språk.
Det mest flagranta exemplet är de så kallade omskolningslägren där minst en miljon uigurer spärrats in just för att de är uigurer. I lägren är det förbjudet att tala uiguriska, liksom i barnens skolor. I lägren bestraffas fångarna om de ertappas med att tala uiguriska med varandra. Det är likadant med barnen i skolan.
Trots att uiguriskan i teorin är skyddat i kinesisk lag, är det uppenbart att uiguriskan nu ersätts på alla nivåer i samhället med kinesiska. Ett avslöjande exempel är hur uigurisk text på vanliga skyltar i gatumiljö med mera helt enkelt tejpats över. Det rapporteras samtidigt om hur uigurer diskrimineras i en rad offentliga sammanhang där man satt upp skyltar som förespråkar att man skall tala kinesiska. Det brukar stå: ”Tala det Allmänna Språket”.
Vad beträffar litteratur har boklådor stängts ned och böcker skrivna av uiguriska författare finns inte längre att uppbringa. Tidigare publicerades en mängd litteratur på uiguriska (se bild).
Nyligen meddelade exilpoeten Tahir Hamut i Svenska Pen att det inte längre finns några verksamma uiguriska författare i Xinjiang.De flesta av de verksamma författarna, sångarna, poeterna och akademikerna har ”försvunnit”, eller dömts till mångåriga fängelsestraff och i vissa fall till döden. En annan aspekt av tvångsassimileringen är själva omskolningslägren där lägerfångarna förbjuds att tala uiguriska. Själva syftet med lägren är just att omskola de internerade till att bli kineser och ”glömma” vad det är att vara uigur. På liknande sätt fostras barn vars föräldrar sitter i läger på barnhem till att bli kinesisktalande utan band till den egna kulturen och språket. Många uigurer fruktar med rätta att tvångsassimileringen kommer leda till att nästa generation uigurer inte kommer tala sitt eget språk. Kina förfogar i dag över en så omfattande repressiv arsenal av metoder och tekniska hjälpmedel att språket och kulturen snabbt försvinner.
Att rädda språket har således blivit en mycket viktig angelägenhet för de många uigurer som befinner sig i exil i Europa, Turkiet och USA. I den uiguriska diasporan pågår via föreningar och eldsjälar ett intensivt arbete att rädda det som räddas kan. Ett exempel är tryckning av böcker, tidningar och diktsamlingar. Ett annat är modersmålsundervisning i egen regi. Världen över uppmärksammas bland annat den Internationella modersmålsdagen av uiguriska lärare vilka är övertygade att om barnen i diasporan inte lär sig språket kommer länken med folkets historia, seder, kultur och livsbetingelser att brista till slut. Kina handlar med andra ord stick i stäv med FN:s egna utfästelser om vikten att skydda kultur och språk. Medan FN:s generalsekreterare vägrat ta bladet från munnen och kalla det som händer uigurerna för vad det är – ett folkmord – fortsätter Kina att dra upp uigurernas kultur med rötterna.
Lika viktigt som det är att uppmärksamma denna dag anser vi att det är en skam för UNESCO och FN att inte skydda de ideal de har utfäst sig för att göra. Om vi översätter till svenska vad som står på https://www.un.org/en/observances/mother-language-day ser vi att när språk försvinner, försvinner folken och kulturerna:
När språk förflyktigas, försvinner även världens rika väv av kulturell mångfald. Möjligheter, traditioner, minnen, unika sätt att tänka och uttrycka sig — värdefulla resurser för att åstadkomma en bättre framtid — går också förlorade.
Språk världen över försvinner men i Xinjiang sker detta medvetet och systematiskt. Således, betänk vad språket betyder för en människa. Tänk vad språket betyder för mänskligheten. Vad är vi utan språk – utan röst – utan bandet till vår historia och kultur?
Det är därför uigurerna uppmärksammar denna dag. I dag är det deras modersmålsdag.