Debatt: Förtroendet för Uppsalas politiker är nere på noll

Uppsala vill kalla sig miljöstad men lever inte upp till titeln. Stora projekt som vattenrening och avfallshantering är förstås utmärkta insatser. Att bruka miljövänliga fordon i kommunens tjänst och att reglera trafiken för att undvika höga avgashalter är förstås vällovligt. Men det räcker inte! När det gäller åtgärder för att värna naturen har Uppsala kommun inte visat sina bästa sidor. Man kan fundera på om det handlar om brist på tid, inkompetens eller ointresse. Politiker verkar inte vara tillräckligt pålästa. Miljö, mångfald, människors hälsa och välmående prioriteras inte. Det är pengar som styr, inte synpunkter från medborgare och sakkunniga.

Byggandet i Uppsala är ett exempel där planer inte är miljö- och klimatanpassade. Den ena grönytan efter den andra fylls tätt, tätt med med höga betonghus. Äldre träd som ger svalka fälls och staden utsätts för värmestress. Klimatprognoser till trots fortsätter man att klämma ihop människor på små ytor med minimal närnatur, och man fortsätter att fälla träd.

Kommunen bryr sig inte om att göra miljökonsekvensutredningar ens i gamla skogsområden, innan man fattar beslut. Det ska gå fort! Man vill inte stöta på hinder. Beslutsfattare i Uppsala kommun är ivriga att sälja marken på snart sagt alla gröna områden för att få in pengar. De vill inte ha inblandning av någon allmänhet eller ”besvärliga” sakkunniga som kan hindra genomförandet. Mammon styr.

I Uppsala finns engagerade medborgare som strider för områden med höga naturvärden. Medlemskap i ideella föreningar ökar. Många oroar sig för klimatförändringar, vill värna mångfalden av arter och bevara träd, fåglar, fladdermöss, grodor, ormar, insekter, örter, mossor och svampar. Många rapporterar till Artdatabanken. Tyvärr håller sig inte kommunen uppdaterad. Politiker tycks lyssna vänligt men reflekterar inte på allvar över medborgares synpunkter.

I Sveriges kommuner och regioner (SKR) samarbetar man med många kommuner i hela landet. Syftet är "att öka medborgares möjlighet till inflytande och delaktighet i det lokala samhällets utveckling. Det har blivit en allt viktigare fråga dels för att skapa tillit till det demokratiska systemet och för att utveckla ett hållbart samhälle.” Sedan 2006 har man i SKR arbetat med att utveckla medborgarnas inflytande i så kallade medborgardialoger. Man har hjälpt kommuner att systematisera sitt arbete med att involvera medborgare i beslutsprocesser. Metoder har fungerat i enklare frågor, men när frågorna är mer komplexa, har det varit svårare. För att lyckas behöver de som är berörda av frågan vara involverade. Kommunen behöver bygga tillit och ta hjälp av fler perspektiv för att kunna fatta välgrundade beslut i en fråga. Tillit saknas i Uppsala som också är en av få kommuner som ännu inte infört medborgarförslag.

I Uppsala existerar inte fungerande forum för dialog i svåra frågor. Medborgare kallas till möten med politiker som vill saluföra sina visioner snarare än att på allvar lyssna på medborgarnas synpunkter och hålla öppet för justeringar och alternativ. Dyra konsulter och påkostad marknadsföring av kommunens vision i form av idealiserande visuellt material ska få de kritiska medborgarna att ändra åsikt.

När en byggplan ska granskas, det vill säga innan beslut fattas, bjuds boende in att skicka in sina tankar och eventuella invändningar. Synpunkterna sorteras på kommunen och radas upp. Någon väsentlig ändring leder granskningen inte till, även om invånare har starkt kritiska åsikter exempelvis om hur miljöer med höga naturvärden ska värnas.

Sydöstra staden och Eriksberg är exempel där flera tusen synpunkter skickades in, utan nämnvärt resultat. Inte heller de många protesterna mot Ulleråkersplanerna har beaktats. Varken artskyddsbrott eller risker för vårt dricksvatten tycks betyda något i Uppsala. Medborgarna kan inte påverka utformningen av sina närområden och än mindre utformingen av bebyggelsen i Uppsala. Förtroendet för politiker i allmänhet är noll.