Fortfarande stor osäkerhet kring sjukpenning

Att fastslå att sjuktalen skulle ner till 9,0 är lika inhumant som stupstocken var, skriver Sven-Olov Larsson.

"Om avståndet mellan stolarna minskar återstår att se. Orsaker till brus i beslutsprocessen kvarstår."

"Om avståndet mellan stolarna minskar återstår att se. Orsaker till brus i beslutsprocessen kvarstår."

Foto: Johan Nilsson/TT

Debatt2021-08-01 05:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Uppdrag granskning sommar (SVT 21/7) fick vi se ett utfall av det beslut som aviserades av Socialdemokraterna i valet 2014. Stupstocken i sjukförsäkringen skulle bort. Vad som skulle komma istället redovisades inte. År 2018 och efter en snabb ökning av sjuktalen kom svaret. Sjuktalen skulle ner till 9,0. Försäkringskassan gavs i uppdrag att genomföra beslutet, men lagen om sjukförsäkring ändrades inte, så den legala ramen är oförändrad. Sagt och gjort. 

Antalet avslagna framställning om ersättning ökade drastiskt, inte på grund av någon definitiv tidsgräns utan efter bedömning av försäkringskassans många tjänstemän. Senare redovisad statistik visar att frekvensen avslag skiljer sig drastiskt åt mellan olika lokala kassor och mellan olika tjänstemän på samma kassa.

Brus kallas denna typ av fel i beslutsfattande. Det är Daniel Kahneman (nobelpristagare i ekonomi), Olivier Sibony och Cass R Sunstein som påvisar en mängd orsaker till grava fel i beslutsprocesser i sin bok Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar - och vad du kan göra åt det.

Den svenska försäkringskassans hantering av sjukpenning skulle platsa utmärkt i bokens genomgång av olika fall. I både faktiska och experimentella fall påvisas att olika beslutfattare kommer fram till skilda beslut i exakt samma ärende. Samma person fattar olika beslut i ett ärende vid olika tillfällen eller till och med när på dagen beslutet tas. I fall där ett ärende prövas av en grupp så är tendensen tydlig att följa vad den som först lämnat förslag till beslut kommit fram till. 

Det går inte att generellt ange vilket beslut som är rätt eller fel bland tusentals fall av avslag på begäran om sjukpenning annat än att den som fått avslag skall anmäla sig till arbetsförmedlingen och söka ett ”allmänt förekommande arbete”. Huruvida sådana arbeten finns var inte försäkringskassans problem. Om arbetsförmedlingen meddelat att den sjukes tillstånd omöjliggör att arbetsgivare skulle anställa en person som varken kan ta sig till arbetet eller utföra något arbete har ingen betydelse.

En systematisk genomgång på förhand av hela denna så kallade reform utifrån alla hinder man hade att övervinna skulle ha kunnat uppdaga de mest flagranta bristerna. Att fastslå att sjuktalen skall ner till 9,0 är lika inhumant som stupstocken var. Stupstockens fasta datum ersattes av ett okänt djup. Avslagen ledde till ett stort antal överklaganden, men domstolen håller sig till vad som går att bedöma rättsligt, dvs regeringsbesluten och kassans egen författningssamling, vilket gör att praxis i tillämpningen av en rättighetslag som socialförsäkringslagen lätt kan ändras. 

Beslut vid införandet om opartisk utvärdering av reformen år 2018 efter en tid saknas. En ”brusrevision”, som föreslås i boken Brus, kunde ha avslöjat fler källor till olyckliga beslut. En rättelse har försäkringskassan gjort genom en författning FKFS 2020:3 som trädde i kraft 1 augusti 2020. Nu skall sökandes aktivitetsförmåga prövas grundligt.

Dittills hamnade otaliga sjuka mellan stolarna som dåvarande socialministern tvingats erkänna efteråt. Personen i programmet Uppdrag granskning har ännu bara fått en mindre kompensation efter sina och anhörigas år mellan stolarna. Om avståndet mellan stolarna minskar återstår att se. Orsaker till brus i beslutsprocessen kvarstår.