På onsdag samlas försvarsberedningen och startar på allvar sitt arbete. I april ska beredningen presentera sitt förslag om hur planeringsramen för perioden 2026-2030 ska hanteras och till sommaren lämnas en rapport om inriktningen för Sveriges militära och civila försvar samt vår integrering i Nato.

Det är glädjande att vad som länge varit Liberalernas linje i säkerhetspolitiken – rejält ökade resurser till försvaret, ett utvecklat civilt försvar, fler personer som deltar i civil- och värnplikt och framförallt det Natomedlemskap som bara för ett år sedan framstod som otänkbart – nu är på väg att genomföras i rask takt och med allt bredare enighet i riksdagen. Det betyder dock inte att vi kan luta oss tillbaka. Ambitionerna på försvarsområdet måste fortsätta öka.

Sveriges försvar har länge varit underfinansierat och har egentligen inte varit en prioriterad fråga för många andra partier. Den förra försvarsberedningen, ledd av Björn von Sydow (S), sprack 2019 efter att den socialdemokratiska regeringen i sista stund ändrade sig om finansieringen. Man höll med försvarsberedningen om vilka behov försvaret hade – men var inte beredd att betala. Några år tidigare hade den dåvarande alliansregeringen avbrutit flera viktiga materielsatsningar och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) talade om försvaret som ett särintresse. Den stora nedrustningen under decennier har gjort oss mer sårbara. Försvarsberedningen har en stor uppgift i att skapa förutsättningar för att kraftigt stärka Sveriges försvar.

Natos rekommendation att medlemsländerna bör lägga 2 procent av BNP på försvarsanslag en rimlig målsättning. På kort sikt är det dock, då försvarets är så eftersatt, sannolikt inte tillräckligt. Under en tioårsperiod kommer försvarsanslagen snarare behöva ligga på 2,5-3 procent, och Liberalerna ser gärna att vi når 2 procent innan 2026. Prioriterat måste vara att säkra och utveckla vår egen försvarsförmåga genom kompetens samt inköp av materiel. Kort sagt: trots att fler partier nu nått den fulla insikten om att vår frihet måste kunna försvaras, och att detta följer med en kostnad, är försvaret fortfarande underfinansierat. Det vill vi ändra på.

Liberalernas inställning är tydlig: Sverige ska vara en aktiv medlem i Nato. Vi ska inte åka snålskjuts på andra länder som varit bättre på att rusta sina försvar, utan bli en aktiv och bidragande part i ett fördjupat samarbete. Vi har lämnat alliansfriheten för att istället bli en allierad att lita på. Därför bör vi inte gå in i samarbetet med några förbehåll. 

Syftet med ett Natomedlemskap är inte enbart att värna vår egen säkerhet. Vi ska också bidra till andra länders säkerhet. För oss är det en fråga om solidaritet. Inte minst ökar möjligheterna att försvara Baltikum med Sverige och Finland som delar av försvarsalliansen. Våra medlemskap är ett sätt att säkra fred och demokrati runt Östersjön och bidra till ett säkrare Europa. Vi har ett strategiskt viktigt läge vid Östersjön och tillgång till avancerad teknik. Här kan och bör vi fylla en viktig funktion. Nato är viktigt för Sverige, men Sverige är också viktigt för Nato. Att Sverige ses som en tillgång i Natosamarbetet förbättrar också våra möjligheter till ett snabbt medlemskap. Andra medlemsländer blir mer angelägna om vårt medlemskap och sätter större tryck på Turkiet än om vi ses som fripassagerare.

Vi är glada att det i dag tycks finnas ett brett parlamentariskt stöd för kraftiga satsningar på försvaret och för svenskt Natomedlemskap. Liberalerna har under årtionden varit Sveriges mest försvarsvänliga parti. Vi kommer i detta allvarliga säkerhetspolitiska läge fortsätta att säga som det är både vad gäller vikten av säkerhetspolitiskt samarbete med andra länder och att försvaret av vår frihet måste finansieras fullt ut. Det kan ni fortsätta lita på.