Historisk idyll blir tråkig förstad. Så kan man sammanfatta förslaget för Planprogram Marielund som nu ska läggas fram för kommunstyrelsen den 8 mars. Marielund är redan ett av Uppsalas bästa utflyktsmål och turistattraktioner, och skulle enkelt kunna göras ännu bättre. Ska det tillåtas att detta försvinner på grund av en exploatering, som är varken önskvärd eller nödvändig?
Marielunds vänner bildades 2009 i protest mot en plan på att bygga om hela området till förort med 700 hus. Vi hade hoppats att vi slutligen nu skulle se ett bra förslag på hur man kan utveckla Marielund, men tyvärr är vi tillbaka där vi startade, med den minimala förbättringen att det föreslås 500 hus. Detta arbete har kostat kommunen många hundra tusen kronor – men framför allt blir man förvånad över alla brister i förslaget.
Hela grunden för planprogrammet är fel. Det är inte framtaget för att ge det bästa åt alla Uppsalabor, utan för att ett fåtal markägare önskar exploatera sin mark. I förslaget skriver utredarna själva: ”Grunden för genomförandet av planprogrammet är fastighetsägarnas intresse av detaljplaneläggning och exploatering”.
Det anges också felaktigt att utbyggnad är nödvändigt för vattenkvaliteten i Trehörningen, då fler hus kan anslutas till kommunalt avlopp. Det finns dock redan ett befintligt beslut att större delen av Marielund kommer att anslutas till kommunalt vatten och avlopp, oavsett nya utbyggnader. Uppsala VA har dessutom angett i sitt remissvar att en större utbyggnad skulle leda till kraftigt ökad taxa för hela Uppsala, bland annat på grund av den oländiga terrängen.
Efter att först ha pekat ut den unika historiska bebyggelsen, de smala vägarna som inte tål ökad trafik och värdet av Marielund och Lennakatten som utflyktsmål, går utredningen vidare med att föreslå att 520 nya bostäder byggs, utifrån sedvanlig plan för en typisk förstad. Det ska vara många flerbostadshus i 2-4 våningar och tre skolor (!) ska läggas i området. Eftersom Marielund i dag har cirka 100 hus blir det en avsevärd förtätning, och större delen av skogsmarken försvinner, medan asfalterade vägar riskerar att ge smutsigt dagvatten till den drabbade sjön – som ju skulle räddas. Denna förtätning förstör både naturmiljön och kulturmiljön.
Det är tydligt att uppdraget har varit ”var kan man bygga hus i Marielund” och inte ”hur gör man Marielund till ett bättre rekreationsområde och mer attraktivt för besökare”. På flera ställen i planprogrammet betonas att hänsyn nu tas till kulturmiljön i Marielund, medan det som föreslås är precis tvärtom. I planprogrammet saknas visionen om utflyktsmålet Marielund, med till exempel cykelvägar, ridvägar, kafé och joggingspår, vilket hade välkomnats. Utredningen har tagit Marielund ur sitt sammanhang, i och med att man inte sett på hela stråket öster om Uppsala. I ett växande Uppsala och med ett växande Gunsta blir behovet av att bevara Marielund med omnejd viktigt, om inte nödvändigt.
Planprogrammet avslutas med många osäkra punkter: det saknas utredningar för trafik och dagvatten. Utredning hur våtmarker påverkas saknas. Trafikanalys för ny infart saknas. Utredningar för trafik- och vägbuller saknas. Trafiksäkerheten för korsning av Lennabanan bör ses över. Kostnaden för VA-utbyggnaden är okänd. Vägar och hus är inritade där fastighetsägare inte önskar exploatera sin mark. Vi får hoppas att dessa hinder kommer att stoppa ”förorten Marielund”.
Vi i Marielunds vänner får ofta höra ”men någonstans ska ju folk bo”. Är det så att Uppsala med omnejd har så ont om lämplig mark att bygga på att Marielund måste offras? Vore det inte bättre att låta natur och kultur finnas kvar för rekreation för en växande stad? När nu kommunstyrelsen tar beslut om planprogrammet den 8 mars, vädjar vi till våra politiska partier: godkänn inte detta! I stället för att gynna ett fåtal och förstöra en unik miljö, låt oss se ett planprogram som gör Marielund till det fantastiska rekreationsområde det förtjänar att bli för hela Uppsala.
Styrelsen för Marielunds vänner, genom