Hur kommer det sig att första linjens chefer inte får förutsättningar att behålla sin personal? Varför används inte det gemensamma löneavtal som tecknats med Vårdförbundet där man ska lyfta särskilt yrkesskickliga medarbetare med lön? Det är frågor Vårdförbundet ställer i alla tänkbara forum.
En av bristerna i budgetarbetet är att arbetsgivaren inte budgeterar den beräknade löneökningen på ett realistiskt sätt vilket leder till att det inte finns utrymme när chefer ska värdera medarbetarens insatser utifrån lönesamtalet. Men samtidigt accepteras budgetunderskott för att nyanställa, introducera och hyra in personal, vilket är lösningar som kostar mycket mer. Chefen får inte heller mandat att anställa efter det faktiska behovet, arbetsgivaren kallar det överanställning men samtidigt vet chefen att frånvaron kommer och att "överanställningen" aldrig blir ett överskott på personal. Utan snarare en långsiktighet i planeringen.
När upp emot 80 procent av den totala budgeten utgörs av personalkostnader behövs tydliga mål för hur personalomsättningen ska minska. Att värna kompetensen borde vara högsta prioritet då det är en så stor del av kostnaderna, eller bättre uttryckt: medarbetarna är den största investeringen för arbetsgivaren.
Några arbetsgivare i länet har redan avslutat löneöversynen för året medan andra, bland annat den största arbetsgivaren, inväntar hösten. Vi vet att om våra medlemmar inte ser resultat av det ansvar de tagit och den lojalitet de visat, inte bara under vårens pandemi utan också under hela den kris som kulminerade i en pandemi, kommer de att lämna. Nu behöver arbetsgivarna komma med konkreta och synliga åtgärder, innan ännu fler lämnar.
För är det något vi sett under vårens pandemi är det att länets alla arbetsgivare behöver prioritera Vårdförbundets fyra yrkesgrupper, barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, så att vi aldrig igen är så oförberedda som vi faktiskt varit. Vårdförbundets yrkesgrupper behöver bli fler både genom att locka fler till att söka dessa yrken men också genom att behålla de särskilt yrkesskickliga i både kommun och region. Detta för att kunna bära den kunskap som behövs i allt från basala hygienrutiner, kapacitet för att diagnostisera till specifik omvårdnad.
Då kan vi inte acceptera att chefer inte får lönesätta utifrån sin värdering av medarbetarens insats. Dessutom måste cheferna få anställa efter det faktiska behovet, där de kan bevilja ledigt för den övertid som medarbetaren har jobbat ihop. Där medarbetare kan få lagstadgad semester. Där medarbetare kan och ska ta ut föräldraledighet. En bemanning som utgår från personalgruppens sammansättning vad gäller erfarenhet, ålder, familjesituation skapar en bättre arbetsmiljö och friskare personalgrupp som i sin tur leder till ökad elasticitet vid tillfälliga toppar och katastrofer.
Vi kan inte heller acceptera att Vårdförbundets medlemmar får höra av sin arbetsgivare att de inte kommer att komma längre i sin löneutveckling trots att de bedöms vara särskilt yrkesskickliga och med det bidrar till hög kvalitet i verksamheten till gagn för patienter och brukare. Detta trots att vårt gemensamma löneavtal syftar till att öka lönespridningen med mål att behålla dessa kompetenta individer. För vad betyder det för tillgängligheten till vård och vad innebär det för våra äldre i behov av kommunernas stöd?
Så du som är beslutsfattare, regionråd, kommunalråd såväl som tjänsteman ta nu chansen och ge första linjens chefer mandat att styra över sin egen verksamhet och utföra det uppdrag som det är tänkt.