Forskning är livsavgörande. Utan en massiv forskningsinsats hade vi aldrig fått fram vacciner mot covid-19 så snabbt som nu har skett. Nya behandlingsmetoder är också beroende av forskning. För att kunna ta tillvara och implementera ny medicinsk kunskap behövs forskande läkare. Sveriges läkarförbund har länge varnat för att andelen forskarutbildade läkare minskar och de senaste uppgifterna från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att den negativa trenden fortsätter. Läget är nu akut. Läkarförbundet presenterar här ett antal åtgärder för att vända utvecklingen.
Sedan Läkarförbundet började följa andelen forskarutbildade läkare år 2005 har de minskat med en femtedel. Minskningen av yngre forskande läkare är i realiteten än högre eftersom vi även kunnat se att andelen äldre forskarutbildade läkare ökat. Under perioden har andelen forskarutbildade läkare som är 66 till 74 år ökat från 15 till 28 procent.
Utvecklingen har länge varit mycket oroande och vi närmar oss nu en kritisk nivå som kommer att påverka hälso- och sjukvården negativt under lång tid framöver. Forskarutbildade läkare är en viktig pusselbit inom life science-sektorn i stort och är även centrala för patientsäkerheten och vårdens långsiktiga utveckling. Vi vill samtidigt vara tydliga med att det självklart är bra att äldre kolleger fortsätter att bidra med sin erfarenhet och kompetens, men återväxten måste säkras.
En av orsakerna till den nedåtgående trenden är att forskande läkares löneutveckling är för dålig. Läkare är den enda yrkesgrupp som ur ett livslöneperspektiv förlorar på att disputera, enligt rapporter från både Sveriges universitetslärarförbund och Saco. För att fler läkare ska välja en forskarutbildning behöver forskningserfarenhet få ett högre meritvärde och generera högre lön än idag, både inom vården, näringslivet och akademin.
Lönen under forskarutbildningen är ofta lägre än vad läkare får om de fortsätter en traditionell klinisk läkarkarriär. Genom att fullfölja en forskarutbildning förskjuts dessutom tidpunkten för ett eventuellt specialistbevis, vilket ytterligare inverkar negativt på löneutvecklingen. Arbetsgivare och regionerna behöver snarast se över löneutvecklingen hos forskarutbildade läkare samt ge forskning ett högre meritvärde i samband med lönesättning.
Tids- och resursbrist är något som dagens hälso- och sjukvård har dragits med länge. I samband med coronapandemin blev läget akut eftersom vården inte var tillräckligt rustad för en pandemi. Forskande läkare har under pandemin ofta fått arbeta kliniskt i stället för med sina forskningsprojekt eftersom det har saknats personal. De läkare som har påbörjat en forskarutbildning riskerar därför att bli försenade på grund av pandemin. Vi kommer antagligen att se en än lägre andel forskarutbildade läkare framöver. För att komma till rätta med detta behöver regeringen tydliggöra regionernas forskningsansvar i lagstiftningen kombinerat med särskilda satsningar på unga läkare som vill eller har börjat forska.
Pandemin har tydliggjort brister i den svenska modellen för hälso- och sjukvården: otillräcklig beredskap, en dysfunktionell ansvarsfördelning mellan olika beslutsnivåer, en ojämlik vård och avsaknad av medicinsk kompetens på rätt nivåer. Nu krävs ett omtag för svensk hälso- och sjukvård. Läkarförbundet har därför presenterat en reformagenda post-covid med 29 förslag för en starkare hälso- och sjukvård. Läkarförbundet föreslår i reformagendan följande för att öka andelen forskarutbildade läkare:
– Hög kompetens ska löna sig och anställningsvillkoren ska vara goda. Detta inkluderar lönen. Forskning måste premieras.
– Forskningen behöver fredas så att inte sjukvårdsproduktionen tränger undan forskningen inom regionerna. Staten måste därför tydliggöra regionernas forskningsansvar i lagstiftningen samt följa upp forskningsansvaret.
– Regeringen bör införa särskilda satsningar på forskningsintresserade läkarstudenter och forskande läkare tidigt i karriären för att säkerställa återväxten av forskande läkare och seniora forskare.
– Vi anser att alla regioner ska erbjuda forskar-ST (och inom alla specialiteter) och att en av fem utbildningstjänster för ST-läkare ska utgöras av tjänster för forskar-ST. Eftersom regeringen ytterst ansvarar för kompetensförsörjningen bör regeringen ställa krav på detta i förhandlingar med regionerna.
Pandemin har tyvärr inte enbart gett oss en vårdskuld utan även en forskningsskuld inom hälso- och sjukvården. Det måste snarast åtgärdas för att säkerställa återväxten av forskande läkare. Staten och regionerna behöver nu i handling visa att forskning är livsviktig för Sveriges befolkning och omgående vidta åtgärder för att bryta den negativa trenden.