Hur kan vi möta utmaningen att bevara en levande stadskärna i Uppsala? Är frågan enbart politiskt eller finns det andra aspekter som påverkar utvecklingen? Är bättre tillgänglighet för bilister och fler parkeringar lösningen på frågan? Eller handlar det om synen på företagandet och hur enkelt eller svårt att det är att vara småföretagare i Uppsala? Frågorna är många och svaren är ännu fler.
För mig som kommunalråd och småföretagare är frågan mycket viktigt. Jag står med fötterna i båda dessa två världar, näringslivet och politiken, vilket ger mig styrka inför stora och viktiga beslut. Och jag är övertygad om en sak, nämligen att det är företagen som skapar jobb och bidrar till vår välfärd.
Därför måste Uppsala kommun i sin helhet jobba ännu hårdare för att skapa landets bästa företagsklimat, och framför allt för att stötta den bortglömda gruppen av enmans- och småföretagare.
Jag som företagare behöver långsiktiga spelregler, förståelse för de villkor jag verkar under, transparens, tydlighet, snabbhet från kommunen, liksom god kommunikation och möjligheter till bra affärsmöjligheter. Det tror jag att de flesta företagare kan stämma in i.
Om vi politiker som är i opposition ska göra det enkelt för oss kan vi skylla allt negativt som händer på de rödgröna. Men svaret är inte så enkelt som att stadskärnan kommer att dö på grund av färre och dyra parkeringar, även om det spelar viss roll.
Under denna mandatperiod har de centrala parkeringarna blivit färre. Men att dyr och attraktiv mark tas i anspråk för bostadsbyggande gäller många tillväxtkommuner och är något som väldigt få, politiker och ickepolitiker, förespråkar att vi skulle ha avstått från för att i stället behålla parkeringar.
Samtliga partier har utan reservation ställt sig bakom bostadsbyggande på parkeringsplatser de senaste 15–20 åren.
Som en följd har många utomhusparkeringar försvunnit från centrala Uppsala.
Men bristen på ersättningsparkeringar är ett problem som faktiskt har viss effekt på om Uppsalaborna väljer cityhandel eller externa köpcentrum.
Där har de rödgrönas hantering brustit tycker jag. Här kan jag med rent samvete kritisera de rödgröna för att centrala parkeringshus/garage inte är på plats. Under det sista året Liberalerna och alliansen styrde (2014) fattade vi beslut om nya parkeringshus/garage. Hade processen ha kommit i gång med samma tempo som vi jobbade med skulle minst ett parkeringshus/garage i centrala Uppsala ha stått på plats nu. Det skulle ha gynnat handeln och underlättat för människor att ta sig till vår stadskärna.
De rödgröna har förhalat byggandet av ett parkeringshus/garage och i stället satsat på ett cykelgarage, som riskerar att behöva rivas när resecentrum utvecklas.
För oss i Liberalerna innebär bilen en frihet, och vi tror att bilen i en miljövänlig form har en viktig roll att spela även i framtiden. Men 100 bilar är 100 hundra bilar som tar plats, oavsett om dessa är bensin- eller eldrivna.
Samtidigt behöver frågan om vem som ”äger” det offentliga rummet fortsatt diskuteras. Tidigare skedde all stadsplanering på bilisternas villkor, i dag ser samhället och världen annorlunda ut. I Uppsala har den rödgröna majoriteten bestämt sig för en linje som innebär att aktivt motarbeta bilister. För mig är svaret självklart – det offentliga rummet är allas, och vi behöver planera så att alla får plats.
För att Uppsala ska vara en trivsam stad som lockar till sig människor måste miljö, trivsel, trygghet, tillgänglighet och andra värden, liksom möjligheten att ta sig runt med bil, hanteras samtidigt
När vi bokar en weekendresa till en stad väljer vi inte en plats där bilarna härjar fritt och det är gratis parkering överallt. Vi väljer städer som det är lätt att ta sig till, med fin miljö och trivsam atmosfär, gärna med shopping, kaféer och restauranger. Det är det vi ska sikta på i Uppsala.
Vi behöver också fler attraktioner som lockar utsocknes att bege sig till Uppsala stadskärna. Kanske kan Uppsala satsa på att bli en ännu mer lockande stadskärna under sommarhalvåret? I det avseendet borde vårt förslag om en upprustning av ökendelen av Östra Ågatan mellan Gamla Torget och Gotlands Nation vara ett smart drag.
Handeln i stadskärnor har även andra utmaningar. Det handlar exempelvis om konkurrens från extern handel eller, enligt en del bedömare, e-handeln. Frågan är komplex och förändringen är inte politiskt styrd utan sker dynamiskt delvis utan politisk kontroll, ungefär på samma sätt som urbaniseringen.
Det handlar om en revolution som håller på att förändra vårt sätt att leva, handla och flanera runt i städerna.
Mitt ansvar som politiker är att jobba för en levande stadskärna som är tillgänglig och attraktiv för alla, inklusive de bilburna. Och för att förtagen får bra förutsättningar. Det är mitt mål som liberal politiker.