Coronakrisen har satt hård press på hela vårt samhälle men särskilt hård har pressen varit på dem som bär upp landet genom sitt dagliga arbete. Sjukvårdspersonalen har slitit och fortsätter att jobba hårt för att ta hand om alla de som har insjuknat under pandemin samtidigt som man upprätthåller den övriga sjukvården. Coronakrisen har än en gång visat på hur viktig sjukvårdens personal är för att samhället ska fungera. Att förbättra löner, arbetsmiljö och övriga villkor är därför avgörande. Det hårda arbete som man har lagt ner under pandemin ska givetvis belönas utan att på något sätt glömma bort de insatser som man redan har gjort och alltjämt kommer fortsätta göra.
Därför var det en välkomnande men anmärkningsvärd läsning när Liberalerna i en debattartikel för en tid sedan kom med förslag om att höja sjukvårdsyrkenas ställning på arbetsmarknaden. Välkomnande eftersom frågan om höjda löner och bättre arbetsvillkor länge har varit ett av socialdemokratins viktigaste politiska mål inte minst genom vårt nära samarbete med de fackliga organisationerna. Men samtidigt ytterst anmärkningsvärt eftersom Liberalerna sitter i en överväldigande majoritet av landets regionala styren inklusive i Region Uppsala där man har det yttersta ansvaret för sjukhusvården. Med andra ord har Liberalerna alla möjligheter att driva dessa frågor. Det enda vi har sett hittills har varit utredningar och översyner som samlar damm. När ord inte kommer till handling blir det inget annat än tomt prat.
Än mer anmärkningsvärt blir förslaget när man vet att Liberalerna föreslår en skattesänkning som skulle försvaga de offentliga finanserna med 30 miljarder kronor. Retoriken och politiken hänger helt enkelt inte ihop, för att kunna säkerställa reella löneökningar och förbättrade arbetsvillkor krävs att man har resurserna för att kunna investera sig ur dagens situation.
Den svenska välfärden står inför ett långsiktigt resursbehov på 90 miljarder kronor år 2026, det vill säga om kvaliteten ska vara densamma som i dag. Att då på fullaste allvar föreslå en skattesänkning på 30 miljarder som motsvarar tusentals vårdanställda i hela landet känns direkt verklighetsfrånvänt.
Det nyliberala experimentet att hoppas på att skattesänkningar inte påverkar vår välfärd och i stället på något magiskt sätt bidrar till fler medarbetare har aldrig levererat. Vi som land behöver därför prioritera rätt framöver, pengarna räcker inte till för högerns nyliberala samhällsexperiment.
Framtiden efter coronakrisen kommer att kräva ett stärkt samhälle där aktiva investeringar från regeringen och riksdag kan garantera både en ekonomisk återhämtning och en starkare välfärd. Vi kommer inte att ha råd med högerns och Liberalernas fortsatta skattesänkningar och privatiseringar som till stor del kommer att gynna de allra mest förmögna.
Vi socialdemokrater anser att personalen inom vård och omsorg behöver bättre villkor, högre löner och fler kollegor. Socialförsäkringarna och medborgarnas ekonomiska trygghet behöver stärkas. Arbetslösheten, särskilt den skenande ungdomsarbetslösheten, behöver investeras bort. Allt detta kräver klassisk socialdemokratisk politik, inte fler nyliberala samhällsexperiment.