Nyligen lämnade DHR ett yttrande gällande promemorian Konsekvenser av justerade åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem, S2021/02250. Vi har tidigare lyft det faktum att inte alla personer med funktionsnedsättning kan arbeta i högre ålder än i dag, och saknar nu en bredare konsekvensanalys utifrån ett jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv.
En person som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan arbeta längre än till 65 år kommer att spara ihop mindre pensionspengar till sig själv. Vi ser en risk för att människor tvingas avsluta sitt yrkesliv med försörjningsstöd, då sjukersättning många gånger är svår att få. Detta kan komma att gälla kvinnor med funktionsnedsättning i ännu högre grad än män med funktionsnedsättning, eftersom kvinnor oftare arbetar deltid och generellt har lägre lön.
I promemorian nämns den ekonomiska drivkraften som en faktor som kan bidra till att människor kommer att vilja arbeta i högre ålder än i dag. Med det i åtanke bör inte ålderstaken vara generella, utan anpassas efter individens vilja och förutsättningar. De personer med funktionsnedsättning som vill och kan yrkesarbeta långt upp i åren måste kunna ta del av de stödinsatser som finns, till exempel stöd till arbetshjälpmedel.
Vi menar att detta även måste gälla rätt till assistansersättning, merkostnadsersättning samt bilstöd, som enligt promemorians förslag kommer att justeras från 65 till 66 år. Detta anser vi är otillräckligt. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att yrkesarbeta även i högre ålder, men också vara aktiva genom exempelvis föreningsliv eller förtroendeuppdrag. Det förutsätter att insatser och stöd kan kvarstå hela livet.
Det finns människor som på grund av omfattande funktionsnedsättningar inte kan arbeta överhuvudtaget, utan är hänvisade till sjukersättning på garantinivå. Många personer i den gruppen lever med en ekonomi som är avsevärt sämre än den de skulle få genom en ordinär lön på arbetsmarknaden och därpå följande pension. Vi menar att regeringen därför måste justera sjukersättningens nivåer genom att indexera till inkomst i stället för pris, justera skattesatsen till jobbskatteavdragets nivå och se till att garantinivån höjs årligen i takt med kollektivavtalen.
Människor med funktionsnedsättning lever ofta i fattigdom, det har klargjorts i en rad utredningar och rapporter under lång tid. Våren 2020 presenterade till exempel Socialstyrelsen en rapport som visar att den ekonomiska utsattheten bland personer med funktionsnedsättning ökar och att fler i denna grupp får försörjningsstöd, jämfört med tidigare år. Riksförbundet FUB:s rapport Fångad i fattigdom? visar samma sak: personer med funktionsnedsättning med aktivitets- eller sjukersättning fortsätter att tappa i köpkraft år efter år.
Nu behöver staten vidta åtgärder så att människor med funktionsnedsättning slipper ligga långt efter alla andra vad gäller levnadsvillkor, både i yrkesverksam ålder och som pensionärer.